InteUtanF

Nu är det superlängesen jag uppdaterade igen.

Jag tänker mycket på hur jag ska göra med bloggen. Jag vill gärna fortsätta blogga men jag vet inte om denna bloggen är rätt forum längre. Jag skulle vilja vara "mig själv" och inte gömma mig bakom anonyma rader utan lägga upp bilder på mig, F och Bubblan och vår vardag. En dagbok som inte grundats av sorg och illska. Jag älskar denna bloggen, den har hjälpt mig såååå mycket. Jag har fått ett nätverk av underbara tjejer som stöttat och peppat. Jag hoppas att dom kommer vilja flytta över till min nya blogg om jag bestämmer mig för att flytta.  Men jag känner inte längre att jag behöver vara anonym. Jag står verkligen och velar fram och tillbaka. Förmodligen kommer jag flytta bloggen den dagen Bubblan är här. Då får det bli en mammablogg med twist.

vad har hänt annars på 6 dagar?

Vi åkte till Stockholm för att fira min 29 års dag. Bodde i ett fantastiskt glasrum på Clarion Söder, shoppade på NK baby, Elodie Detalis och Svensk Tenn. Damen inne på Natalie Shuterman var så jävla bitter att jag total vägrade köpa en Dior nappflaska av henne.  Ska jag lägga 700.- på en nappflaska i mindre modell kräver jag iallafall ett leende från säljaren. Dessutom var flaskan i glas vilket jag ifrågasatte rent praktiskt. Det var inte populärt.

Men alla som inte upptäckt Elodie Detalis!! Gör det!! Såå fina och söta saker. Det blev en babysitter i vitt skinn med svart bas, massa roliga nappar, napphållare, filtar och dreglisar. 

På Svenskt Tenn köpte vi en potentiell skötväska. Brazil Lin. Den är väldigt fin men kommer skära sig med mitt Missoni tyg så jag kan bara använda den till den benvita versionen av Bugaboon. Dagens I-landsproblem. Eller hur?

På min födelsedag åt vi på Vassa Eggen. Dom hade missat min svägerskas bokning men fixade det så tjusigt att vi fick helt enkelt fick sitta i köket. Detta var fantastiskt häftigt. Vi hade utsikt över kockarna samtidigt som vi faktiskt kunde prata i normal samtalston. En kille i sällskapet ska bli pappa om 4 veckor men hade lämnat tjejen hemma med 39 graders feber. Usch att ha feber så sent i graviditeten. 

I måndags var det dax för barnmorskan. Jag älskar min barnmorska på Cura. Rebecca heter hon och är lugnare än en filbunke. Det behövs till mig. Jag har fortfarande bra järnvärde som ligger stadigt på 125. Ganska galet med tanke på att jag för ca 15 års sen hade allvarlig anemi, något som följt mig genom åren. Ett arv från min älskade morfar har jag alltid hört. Hon mätte magen som låg på 25 cm. Liiiite över medel som var 24 cm. Men det var som hon sa: det är bättre med lite för stort än tvärt om. Sen skulle vi gå igenom infektionsproverna: Ingen HIV, Syfilis eller Hepatit och immun mot röda hund. Och så tog hon sats: Men du har en mindre vanlig blodgrupp. Jaha?! A- som ca 6% av världens befolkning har. Detta gör att jag kan utveckla antikroppar mot Bubblan. Inget som är någon fara för henne men kan göra en andra graviditet svår. Men nu när dom har koll på det så kan man ge en spruta för att förhindra att detta sker. 

Hjärtljuden låg stadigt på 140-150 slag/min.

3 månader och 1 vecka till BF. Jag har aldrig längtat efter något mer i hela mitt liv...

//Mrs L

I morgon fyller jag år. 29 år.  Egentligen är det väl ingen ålder att tala om speciellt. Men ändå är det den bästa och mest speciella åldern jag hitintills varit med om. 29 år är åldern så jag blir mamma, så egentligen börjar ett helt nytt liv här och nu. Innan har jag bara haft mig själv att ansvara för, Sen träffade jag F och vi var två att ta beslut. men trots detta, mitt eget liv har ju alltid varit mitt ansvar.

Jag har haft ett fantastiskt liv hitintills. (Om man bortser från de 1,5 år vi var olyckligt och desperat barnlösa). Jag vill kunna ge min dotter den där barndomen jag själv hade, för min var fantastisk.  Jag upplevde så mycket och mina föräldrar tog mig och min lillebror jorden runt flera varv. Vi hade Kalle Anka jular med julgransplundring för hela  klassen, och på sommaren tältade vi i trädgården och cyklade ner till havet. I min värld så var det alltid sol första dagen på skolåret och i efterhand minns jag inget dåligt. Mina trotsiga tonår ska väl vara det enda som jag kan sen som något negativt. Inget jag ångrar för det formade mig till den jag är idag. Min mamma har alltid sagt att hon hoppas att jag får en dotter med samma temperament i puberteten som jag. Nu ser det ut som hon får sin önskan uppfylld.

Födelsedagar har kommit och gått. På min 18 års dag grät jag hysteriskt. Jag var inte redo att bli vuxen. Föräldrarna sa tröstande att så länge jag bodde hemma så bestämde ändå dom. Jag andades ut ett tag, samlade krafter och bestämde mig för att växa upp. Jag flyttade till ett annat land. Där jag inte kunde ett ord om man bortser från ciao eller ti amo. Men jag behövde det. En flicka åkte iväg och en kvinna kom hem. Så säger min mamma iallafall. Florens får fortfarande mitt hjärta att slå dubbelslag.

Det är snart 10 år sen vi skiljdes åt jag och Florens.

Nu börjar min längsta och viktigaste resa. Den resa jag längtat efter sen jag insåg att han med stort H eller F i detta fallet funnits i min närhet så länge. Han som alltid får mig lugn och han vars andning ger mina lungor luft. Föräldrarskap! En livslång resa som börjar alldeles strax. Och oj vad jag ser fram emot detta. Jag är så redo. Så redo man någonsin kan bli för det största i livet.

Så när jag nu lämnar 28 år av egoism, galenskaper, nätter som blivit dag i festandets tecken, resor och platser som jag haft välsignelsen att besöka, en otrolig barndom, fantastiska minnen, vänner och kärlekar som inte varade för alltid...

Så även fast 29 år är tämligen meningslöst ålder, så kommer den bli starten på den viktigaste åldern av dom alla. Resten av mitt liv med Bubblan och F.

Nä nu drar denna sentimentala hormonstinna tjej på 28 år och 364 dagar till Stockholm och köper en alldeles för dyr skötväska tillsammans med mina underverk.

//Mrs L  

Jag fyller år nästa vecka, på fredag för att vara exakt. Jag har alltid ÄLSKAT att fylla år. En egen dag då man får paket och allt kretsar runt en själv. Massa hälsningar på Facebook och en telefon som plingar hela tiden. På kvällen har vi alltid gått ut och ätit, Min familj. När jag var liten valde jag alltid kinarestaurang. Det fanns inte i vår lilla by så det var så exotiskt kommer jag ihåg. Märkligt hur tiderna förändras för idag 20 år senare är det ju mat man äter när man inte orkar ställa sig och laga något annat.

I år kunde jag inte bry mig mindre. Jag fyller 29 år. Ingen imponerande eller särskild ålder alls. Dessutom så har jag fått det jag bett som så länge. Min växande mage är gåva nog.

Men visst, klart man ska fira sin födelsedag. Det är ju trots allt ens egen dag! Men att önska sig något blir knepigare. Jag har alltid önskat mig kläder. Min stora passion. I år kan jag knappast önska mig en Odd Molly tunika som jag ändå inte kommer kunna ha på flera månader, eller ett par söta ballerina som jag ändå inte kan trycka ner mina svullna fötter i.

F blir tokig, jag har önskat mig ett mintgrönt Essie nagelack och ett löfte att vi ska gå och handla på Iisa när Bubblan är här och jag känner mig någorlunda i form. Iisa är min i särklass bästa affär i Malmö. Men kalas ska man ha!! Det är regel. I år tänkte vi köra barnkalas. Tårtor och kakor i massor. Det blir bra och lagom pretentiöst när man fyller 29 år. Nästa år får bli större.

Och just det ja, vad jag egentligen skulle skriva om. Den 4 Maj på min födelsedag åker vi upp till vår kungliga huvudstad. Bo på fint hotell och äta hotellfrukost!! Det ser jag fram emot. Massa!!

Jag ska försöka hitta en skötväska som inte ser ut som sidoväskorna man hade i 5:an och handla söta saker till Bubblan som inte finns i Malmö.  Jag fattar själv hur löjligt det är att handla massa dyra och exklusiva saker till en bebis, men jag har bestämt att det får bli några sådana saker ändå. Klart Bubblan ska ha en rosa Dior nappflaska och en mini Burberry klänning. Sen kan hon ha 20 vanliga nappflaskor och 36 normala klänningar. Men några godbitar ska jag faktiskt handla!

Så om jag har några läsare i Stockholm så tar jag tacksamt emot alla tips på babybutiker i lite roligare och exklusivare slag. 

//Mrs L

Älskade F. Tänk om vi visste vilka prövningar vi skulle utsättas för du och jag, tänk om vi visste den där natten i december 2006? Hade vi tvekat? Hade vi gjort andra val? Min övertygelse säger nej. Jag hade inte ändrat något i vår i historia. Dels för den är vår och ingen annans, dels för den fört oss närmare än jag någonsin kunnat tro. Ibland tror jag att vi är samma, sammansvetsade i obrytbara band. Jag kan höra på din andning hur du mår, på ditt tonläge vad du ska säga innan den är sagt.

Du är allt. Min älskare, partner, bästa vän och kanske det viktigaste av allt pappa till Bubblan. Vårt mirakel som vi väntade så länge på. Men hon kom, precis som du sa. Att hon skulle komma till oss, när hon var redo, när hon hittade oss.

I går låg du på min mage och läste sagor för din dotter. Hiawata, den lille jägaren. Om indianpojken som ville bli jägare men som insåg att det var bättre att bli upptäckare. Att man ska ju inte skada levande ting. Du läste med sån inlevelse och hade du tittat upp så hade du sett tårarna i mina ögon. Inga sorgliga tårar som året innan. Utan tårar av stolthet och lycka. Att just jag och Bubblan får spendera våra dagar med dig. Bubblan visade sin uppskattning (tror jag iallafall, för hon sparkade som aldrig förr).

Jag kommer aldrig att kunna förstå hur du gjorde när du charmade dig rakt in i mitt hjärta. Byggde bo och bestämde dig för att stanna. Men jag vet att jag vill inte behöva vara utan dig en sekund av mitt liv.

Förevigt är för kort tid när det är med dig..

// Din fru och människan på jorden som älskar dig till pluto och tillbaka, 15 varv runt jorden och tillbaka igen.

Ännu en vecka har förflutit och vi har gått in i vecka 23. Jag känner Bubblan mer och mer och jag älskar varje rörelse så mycket att jag håller på att spricka. Jag har galet svårt att ta in att jag har en bebis i magen och att jag kommer bli mamma och 17 veckor. Jag får liksom inte in det. Det känns som en dröm och att någon när som helst ska komma och väcka mig. Väck mig aldrig, för trots min enorma rädsla och oro har jag aldrig varit så lycklig som nu. Jag älskar att se min växande mage, och har sällan känt mig så vacker. Detta trots sjukt torr hud och galet stripigt hår. Vad hände där? Det är aldrig saker jag råkat ut för innan.

Men det sägs att om man bär på en dotter så stjäl hon ens skönhet i 9 månader. Det får hon göra min lilla Bubblan. Bara hon stannar hos mig mitt älskade lilla hjärta. Och just det ja.. Det är en tjej som bor i magen. Eller till 95% en tjej i magen som barnmorskan sa. Tydligen ger dom aldrig 100% när det är en tjej, men barnmorskan hade tydligen aldrig haft fel innan så jag tror inte hon har det nu heller.

Igår köpte vi vagn och babyskydd. Det blev en Bugaboo Cameleon med silvrigt chassi, mörkgrå botten och benvit suflett. Dessutom har jag fått tag i Missoni limited edition suflett och filt också. Bubblan kommer att färdas kungligt. Baby skyddet blev en Be safe.

Det kändes jätte konstigt att köpa vagnen. Det känns så tidigt samtidigt som jag förstår att det måste göras med leveranstid och så. Men ändå. Mitt hjärta rusade och paniken slog till.. Som vanligt!



Bubblans vrålåk!!

Trevlig helg till er fina tjejer! Och särskilld trevlig helg till alla fina Sundsvalls tjejer som har bloggträff i helgen! Jag önskar verkligen att jag kunde vara där.

//Mrs L

Jag vill starta en mammagrupp. IVF mammor eller "vanliga" spelar ingen roll. Men det hade varit trevligt att träffa nyblivna mammor och gravida för fika, parkhäng och andra roligheter.

Fördelaktigt är ju om du bor i Malmöområdet.

För hur träffar man annars blivande mammor? tar man bara rygg med någon man ser i lekparken eller gör närmande på Coop? Nja, tror en efterlysning blir bättre.

Hör av er för tusan!

Inteutanf@hotmail.se

För varje rörelse älskar jag dig mer, för varje spark ger du mitt liv mer mening än jag någonsin trodde var möjligt. Älskade Bubblan, om du bara visste hur du påverkar mitt liv redan nu..

//Mrs L

Hoppas ni alla haft en fin påsk.

Vi har haft full rulle med massa skoj.

Bio, konstrunda på Österlen, påsklunch, påskmiddagar och lite babyshopping.

Så kan man väl sammanfatta min påsk. Höjdpunkten var nog konstrundan och Gynnings utställning på Ystads saltsjöbad. Riktigt bra men oj vad dyra tavlorna är.  mellan 50-90 lax får man punga upp för en Gynning. Litografierna gick för 3900.-, mycket mer överkomligt men kön var så lång att jag orkade inte ställa mig i den. Får köpa över nätet istället.

Vi har även handlat massa kläder till lilla Bubblan. Varje gång jag handlar bebissaker får jag en liten klump i magen.  Jag är ju fortfarande så rädd att något ska hända.

I helgen har jag även känt Bubblan mycket mer. Även F har fått sig ett par rejäla sparkar när han lutat örat mot magen. Mysigt, det känns så mycket mer verkligt då. Helst hade jag velat att den skulle sparka hela tiden, men det förstår jag ju att den inte kan.

I dag är jag i vecka 20+5 och jag kan knappt fatt att halva tiden har gått. Börjar få lite smått panik då det fortfarande är så mycket som ska göras. Handla säng, vagga, vagn, skötväska, tapetsera om Bubblans rum och göra garderob av linneskåpet. Jag tycker fortfarande det är för tidigt samtidigt som jag inte vill stå och stressa när det väl är dax.

Tur är iallafall att vi vet precis vad vi ska köpa så det behöver vi inte fundera över iallafall.

Har ni några tips på snygga skötväskor förresten? Jag tycker dom som finns på marknaden är så jäkla fula. Funderar på att köpa en lite större väska som matchar vagnen och köra på den. Men sen hör man ju hela tiden hur praktiska skötväskor är och att det är så bra att ha en riktig. Är det det?

 
Bild lånad från Gynning.net

//Mrs L

Jag har varit ganska slut i huvudet sen RUL i fredags. På något sätt har jag kunnat andas mer nu. Rädslan har varit lite längre bort. Dock fick jag en tillfällig svacka igår. Vid 18.00 tiden igår efter vi ätit så fick jag "håll" i magen. Hela höger sida stramade och jag kunde inte andas in eller ut ordentligt. Kändes precis som man sprungit en min otränad. Efter en 40 minuter släppte det men jag blev som ni säkert redan listat ut panikslagen. Barnmorskan Rebecca sa att det var ligamentsmärtor och inget att oroa sig för. Stackars F väckte jag 30 minuter innan väckarklockan idag för jag ville lyssna på Bubblan innan jag gick upp. Hur han står ut med mina ryck kommer jag nog aldrig förstå.

Snart är det påsk. Tänk vad livet kan förändras på ett år. Förra året fick vi veta på en påskmiddag att F´s kusin skulle få barn. Mitt hjärta brast. Och det kändes som om vi aldrig skulle komma fram själva. Ett år senare sitter vi här med en rejäl kula på magen med ett regelrättigt mirakel inuti.  Aldrig någonsin har jag älskat någon så. Kanske ska måla min kalaskula till ett påskägg i år?

Vi har fullsmockat med planer hela påsken. Det jag mest ser fram emot är torsdagens bravader med fröken S. Vi ska göra en sak som vi gjorde i tid och otid när vi var 18 år. Vi ska gå och äta på Jensens Böfhus och sen på bio. I vuxen ålder kan jag räkna gångerna jag ätit på Jensens.. tycker det är lite som de vuxnas Mc donalds, men på torsdag tycker jag att det ska bli riktigt underbart!!

Sen avlöser påskmiddagarna varann. Helgen avslutas med att F ska fota en kär väns söta son.

Det blir lätt, han liknar en sagoprins från en disney-film. Tror inte han kan bli dålig på foto om jag ska vara ärlig.

//Mrs L

Och så dagens konstaterande: Mammajeanse! Varför började jag inte med det innan? och kanske ännu viktigare, hur i helskotta ska jag någonsin kunna ha något annat igen?

1..2..3.. Andas...

Rul:et i morse gick bra. Bra i bemärkelse att vi fick veta att det var en ytters fin och helt normal bebis som låg och slog och sparkade i magen.
Anledningen till att jag inte känner ett skvatt är att min moderkaka ligger i framvägg. Typiskt! Jag som gärna vill känna allt. Bubblan visade att den brås på mamma och envisheten är redan nu stor. Vägrade att vända på sif hur mycket barnmorskan än puffade och puttade. Bubblan räckte till och med tunga som någon sorts markering att nu få ni faktiskt sluta. Men barn morskan stod på sig och till slut vände den sig.
Jag är lycklig och rörd. Lugnare och kan andas djupare.

Vi fick även veta om könet på Bubblan! Inte för det spelar någon roll alls, men det är ändå kul att veta.
Vad det är som gömmer sig i magen får vara en hemlis ett tag till. Vi ska bara njuta av det lite själv först. Men jag kan säga så här till en speciell vän. Lise. Du hade rätt!

Trevlig helg till er alla fina underbaringar!!

Nu ska bloggen förhoppningsvis bli mer positiv. Va fasiken, vi kanske till och med kan slänga in ett gäng "normala" inlägg.

//Mrs L

Jag kommer nog inte uppdatera innan fredagens RUL. Jag är nämligen så nervös att jag fullständigt brutit ihop. Känner inte igen mig själv alls. I går grät jag i F´s famn i två timmar. Anledning? Att han skulle på konferens och skulle sova borta hela veckan. Jag vill inte lämnas ensam med mina tankar just nu.

Tankarna snurrar så fort i huvudet och jag är livrädd att jag inte känner Bubblan. Det var en vecka sen jag kände något alls. Jag vet ju att Bubblan lever då vi lyssnade på hjärtat hos barnmorskan. Men jag har helt sjuka teorier varför h*n inte sparkar.
Jag har aldrig varit så vättskrämd att något ska vara fel. Jag vill inte tänka så men tankarna kommer hela tiden.

Så just nu tar jag paus i några dagar.



//Mrs L

Jag har ju glömt att skriva om mitt första möte med barnmorskan som ägde rum i onsdags.

En jätte mysig "tant" som hon själv sa. Hade jobbat där jätte länge och var enormt sympatiskt.

Jag berättade mycket om min enorma oro för allt och inget. Och hon konstaterade snabbt att hon och jag skulle träffas mer än vanligt för att försöka lugna mina nerver. Så istället för att träffas igen i vecka 25 ska vi träffas i vecka 21 också.

Mitt järnvärde var bra och urinen likaså. Dock måste jag göra en sockerbelastning då min kära far har åldersdiabetes och det är tydligen kopplat till graviditetsdiabetes.  Hjärtljudet låg och pendlade mellan 145-150 slag i minuten.

Jag är fortfarande väldigt orolig att jag inte känner Bubblan mer. Överallt står det ju att om man känns de berömda fjärilsslagen, bubblorna och fiskstjärtarna så ska sparkarna komma 1-2 veckor efteråt. Men jag har ju känt fladder nu i snart 3 veckor?!

Samtidigt som jag vill att nästa fredag ska komma blixtsnabbt.. gärna i eftermiddag, så är jag galet nervös. Tänk om inte allt är som det ska? Jag vet inte vad jag gör då. Där är bloggarna dåliga igen, man har läst skräckhistorier om vad som kan hända och då glömmer man alla andra bra historier.

Dom bra historierna är ju så många fler. Jag önskar inget högre än att vi också ska vara en av dom bra historierna.

Och så är det ju snart helg! Fast det blir ingen helg för mig. Vi ska nämligen jobba lördag hela företaget. Jag är måttligt road av det och ganska sur att behöva lägga en hel lördag till att jobba. Dessutom så ska vi ha öppet för allmänheten och jag måste stå hela dagen. Står jag förlänge svullnar mina fötter till elefantstorlek och jag känner av foglossningen.  Och min arbetströja som vi måste ha i dessa sammanhang är en tajt S. Den kommer sluta så där snyggt under bysten just nu..

Nä jag är nog en ganska inbiten kontorsråtta som inte ser sådana här saker som särskilt upplyftande.

Men jag önskar alla er andra en fantastisk helg med allt vad det innebär. Tänk på mig och mina elefantfötter när ni slänger upp era fossingar i soffan och äter frukost framför morgontv efter en sovmorgon.

P.S. Och så måste man nästan som en människa i sina sinnes fulla bruk kommentera den senaste bloggstormen i IVF världen. En bloggerska som ganska klumpigt utryckt sig att  det finns för många bitterfittor i IVF-världen.  Och att man ska sluta tycka synd om sig själv och rycka upp sig "för fan". Till dig osympatiska människa vill jag bara säga: Det är enormt synd om dig! Du kan inte vara speciellt begåvad någonstans. Vem i helskotta är du som får döma andras känslor? Du sitter där med ett barn redan. Man får tycka och tänka vad man vill, men att skriva ut det på samlingsplatsen för alla IVF bloggar är aningen magstakt! Jag är dock hellre en bitterfitta än en mindre klyftig surfitta any day of the week. Sen har jag inte mer att säga i den frågan.. D.S

//Mrs L

I bland är jag så rädd att jag glömmer bort att njuta av att du finns i min mage.

Jag tror att det är för att väntan på dig var så lång och ibland tvivlade mamma. Förlåt för det älskade Bubblan. Jag skulle aldrig tvivlat på dig. Någon sa ju till mig att anledningen till att du dröjde var att du inte var redo än. Du fanns på något annat ställe i vårt universum. Kanske vilsen och letade efter oss lika mycket som vi letade efter dig?

Jag tror aldrig du kommer förstå hur efterlängtad du är. Men jag ska spendera varje dag i resten av livet med att få dig att förstå att du är den mest älskade människan här i världen. Jag ska viska till dig varje kväll när du ska sova att du är så efterlängtad. Att vi, din mamma och pappa skulle ta ner månen för dig, att vi, din mamma och pappa lever för ditt leende.

Jag är så nyfiken på vem du är. Är du en pojke eller flicka? Kommer du ha din fars ögon? Hoppas du slipper din mammas temperament.. Det kan bli synd om pappa om vi är två mot en.

Vad kommer du tycka om att göra? Vilken älsklingsrätt vill du äta varje fredag?

Du har så många som väntar på dig redan. Din farmor började tvätta klossarna redan när du var några mm stor, din morbror planerar vilka sneakers du ska ha och din morfar övar på sina historier så han kan berätta dom för dig. Och din pappa. Din pappa ligger varje kväll och läser om din utveckling, han läser tester om vilken barnvagn som är bäst och vilka tillsatser i maten  man ska undvika. Du hade aldrig kunnat få en bättre pappa än just han. Han vill så gärna att du ska börja sparka hårt så han kan känna dig. Han ligger med handen på min mage varje kväll och försöker locka dig till en kick. Själv tror jag att du blir så lugn av hans stämma så du somnar. Det gör jag. Alltid. Han har den förmågan din far. Så det bli nog han som sköter din nattning i framtiden.

Älskade Bubblan. Aldrig någonsin har jag älskat något så högt som just dig. Aldrig någonsin har jag längtat efter någon som just dig.

All smärta, att alla tårar som fälldes och att all hopplöshet som kändes. Att ilska och all frustration. Allt mörker.. Det var värt allt. och jag ångrar inget. Det gjorde att just du landade i min mage.

Vi längtar och älskar dig så fina Bubblan!

//Mrs L eller Mamma