Brev till F..

Brev till F..

 

Älskade finaste F.

Det är snart tre månader sen vi fick veta att det skulle bli lite svårare för oss att bli föräldrar. För nästan tre månader sen rasade en del av vår trygga värld.

Något märkligt hände då älskade F. Jag som inte trodde man kunde komma en annan människa närmre jag är dig blev dig ännu närmre. Jag tänker ofta ofta hur orättvist jag tycker detta är. Orättvist för jag vet vilka föräldrar vi varit (och kommer att bli). Jag blir bitter och ledsen när man hör om knarkare och andra dåliga människor som hela tiden blir gravida. Jag blir arg när jag hör om fosterhem. Det borde inte behöva finnas. Är man välsignad med barn borde man älska, ta hand om, vårda detta tills himlen faller ner. Inget annat är acceptabelt!  Du är lugn. Du är fin. Du är stillheten i mina ådror. Jag vet att du tänker även du, men du tappar sällan hoppet. Och det är ditt hopp jag lever på. Jag har sagt det innan och det tål att sägas igen, om man någonsin skulle gå igenom ett helvete som detta så ska man gå igenom det hand i hand med dig.

 

Jag älskar dig! Helt och rent!

 

Förevigt din //Mrs L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0