Julen som kom och gick..
Den gick fruktansvärt fort och tämligen obemärkt.
Jag är Sveriges största julfantast. Det har jag alltid varit, Jag älskar allt med julen. Stämningen, ljusen, smakerna, förväntan, ja allt! I år har jag inte kunnat bry mig mindre. Jag har haft fullt upp med att oroa mig för Bubblan.
Och när jag inte har oroat mig så har jag sovit. Jag sover knappt på nätterna på grund av en fruktansvärd molvärk i magen som kommer och går. På natten är det absolut värst och jag vaknar av att smärtan som strålar ut i svanken. Det är enormt psykiskt påfrestande. Jag vet att många har molvärk/mensvärk i början av graviditeten, men detta känns som något annat. Jag är så förlamande rädd att förlora Bubblan, och jag drömmer mardrömsscenario att det endast är en tom hinsäck på VUL. Inte speciellt positiva tankar precis, men min absolut värsta mardröm. Annars är jag trött, bedövande trött. Jag vill sova hela tiden. Jag har varken ork att laga mat eller att träffa någon. Jag vill sova. Och slippa vara så orolig hela tiden.
Önskar det fanns ett litet titthål i magen så man kunde titta då och då att allt var ok.
Vilket flummigt inlägg detta blev. Ville väl mest säga att jag lever efter julen. Och även fast jag fått ett mirakel i form av Bubblan så hoppas jag på ett större så jag får behålla mitt älskade lilla barn.
//Mrs L
Det är väldigt vanligt med molvärk och min har kommit och gått hela tiden. En vecka hade jag fruktansvärt ont i svanken, sådär att jag inte kunde gå ordentligt. En annan vecka hade jag skitont!! i ena sida. Så ont att jag satt inne på toaletten på en affär och grät för att jag inte kunde göra något för att underlätta smärtan och jag trodde att magen skulle sprängas.
Hoppas du slipper oron och värken snart vännen. Nu är det inte långt kvar till VUL!
Kramar <3!
Stackare! Så kraftig molvärk hade inte jag, men å andra sidan kanske jag bara inte märkte av den mitt i överstimuleringen och det som hände sedan (opererades natten till igår för att min ena överstimulerade äggstock hade snurrat runt – AJ!).
De har ju gjort infernaliskt många ultraljud på mig vid det här laget på grund av ovanstående och jag hoppas verkligen att du också ska få se helt normala saker när det är dags för ditt VUL. Tummarna finns kvar. :-)
Hej min älskade dotter. visst tycker du om julen.
jag minns en flicka som tjuvtittade lillejulafton när mamma och pappa slog in julklapparna, jag minns en flicka som kände på alla julklapparna under granen, jag minns en flicka som inte var rädd för tomten, jag minns en flicka som pussade tomten många gånger och som dansade "räven raskar över isen" jag minns en flicka som inte kunde sova natten till julafton och som alltid kom in och väckte oss med orden nu är det julafton och snart kommer tomten, då var klockan sex på morgonen. Som dom säger på SIBA, julen är stilhetens högtid, men det har det inte alltid varit.
Älskar dig pappa
