Prövningar.. eller Ruvardag 2..
Jag är nog utåt sett ganska lugn men när jag ser mig själv i spegeln så ser jag paniken glimta i ögonen. Jag letar tecken, jag känner efter. Men om jag ska vara ärlig så efter jätte smärtan igår känner jag ingenting. Inte ens ömma bröst efter Crinonen. Jag önskar att jag i alla fall hade det så jag visste att något hände i kroppen. Jag känner mig fruktansvärt labil och nära till gråt hela tiden.
Jag har aldrig upplevt denna känslan att vilja något så mycket.
Allt jag någonsin velat åstadkomma i livet har jag själv sett till att det hänt. Jag har påverkat mitt eget öde. Men detta kan jag ju inte påverka. Jag kan inte göra något för att detta ska gå som jag vill. Jag kan hoppas och jag kan be, men jag kan inte göra något konkret. Jag kan hoppas att bubblan känner hur mycket jag vill att den ska stanna. Jag hoppas så att det äntligen är jag som får gå runt med stor mage. Att jag äntligen ska få gå in på barnavdelningen utan att känna mig som en utböling i ett land som jag inte har tillträde till. Jag vill ha VIP-bandet runt halsen dit. Jag ber. Och jag hoppas så mycket att hoppet snart besitter hela mig. Hoppet och rädslan sida vid sida..
Jag hoppas hoppet vinner.
//Mrs L
Åh, det är ju så jobbigt med dessa ruvardagar. Ena stunden är man superhoppfull för att i nästa vara säker på att det inte kommer att fungera. Jag hoppas och tror att ni har stora chanser med en så fin blastocyt! Jag har räknat dagen efter ET som ruvardag 1, tror att det är det vanliga. Jag hoppas med dig! Stor kram!
Usch jag vet. Det är fruktansvärda dagar som följer nu och man förstår inte hur man ska ta sig igenom dom. Men kom ihåg att alla känner olika och man kan inte veta innan man testar om det lyckats eller inte.
Man räknar ET som dag 0 så du är på ruvardag 2 idag.
Kramar <3!
Om du visste hur mycket jag önskar att det lilla livet ska stanna hos er! Glöm inte förkortningarna RD(ruvardag) och TD (testdag). Viktiga dagar att komma ihåg!
Kram
