Ruvardag 5.. Bloggandets baksida!

Bloggar är bra. Superbra i de alldra flesta fall. I andra fall inte alls så bra.

Under ruvardagarna so far in the game, har det inte varit bra för mig. Jag har inte hittat en enda blogg utan vars innehavare haft starka symptom redan. Det har gjort mig magiskt orolig och förbryllad. Och trots RMC´s lugnande ord att det är väldigt tidigt att känna blir man smått hysterisk av det faktum att jag knappt känt någonting. Jag har haft stark smärta under två tillfällen på ruvdag 1 och 3, jag har haft svag menssmärta ca 5 minuter varje dag och ömheten i brösten lyser med sin frånvaro. Jag har känt små små stickningar då och då i livmodertrakten. Men det skulle kunna vara vad som helst. Jag har haft halsbränna i tre dagar, något jag aldrig har annars. Varför då? Kanske kan jag om jag ha tur hitta att det är något symtom om jag letar runt på bloggar och familjeliv tillräckligt länge, eller så är det faktiskt bara så att magsyran påverkas av all nervositet.

 

Jag blir stressad av att så många förstagångs IVF:are plussat. Finns det kvar statistik till mig? Sanningen är ju faktiskt den att det vanligaste är att man inte plussar på första. Men jag vill ju vara undantaget som bekräftar reglerna. Jag vill plussa!! Jag vill att något positivt ska hända för jag vill kunna ta djupa andetag igen. Det har jag inte gjort på över ett år.

 

Igår såg jag små bruna fläckar i Crinonen och paniken var ett faktum. Enligt mitt envisa googlande är det tydligen vanligt och inget att oroa sig för. Lätt för google att säga, det är inte dom som har gelé i hela härligheten! Som dessutom kommer ut i dess mest osmickrande form..

 

Jag vet att jag ska vara glad. Vi fick ut 17 ägg. 9 blev befruktade, 8 fortsatte dela sig och vi fick tillbaka en topp blastocyst. Dessutom ligger 4 fina blastocyster i frysen och väntar på att bli eventuella syskon. Vi fick ut 5 blastocyster! Detta säger mig trots allt att om det inte går nu, så kommer det förmodligen gå någongång. Men jag ber för mitt eget psykiska välbefinnande att det ska gå nu. Trots avsaknaden av symtom.

 

Symtom är ingen vetenskap. Det vet jag om. Men det är så lätt att vilja ha vad grannen har. Jag vill ha ömma bröst, molvärk och ett stort fett plus nästa onsdag. Jag vill börja skriva graviditetsveckor istället för ruvardagar.

 

Så snälla lilla bubblan! Älskade barn som jag hoppas nu finns.. Stanna hos oss. Jag lovar att du blir vårt allt!

 

//Mrs L


Kommentarer
Postat av: Anna

Hej vännen,

Du kan mycket väl vara gravid fast du inte känner något, fast något har du ju känt, skriver du.

Jag har haft kraftiga graviditetsymptom de flesta gånger jag blivit stimulerad, ändå har det varit negativt 12 gånger!

Du gör dig själv bara illa genom att leta på bloggar och så, om du faller, faller du mycket högre då. Jag pratar av egna erfarenheter.

Jag känner flera som lyckats på första försöket, det minskar inte dina chanser att lyckas på första! Du måste ha tålamod, det ligger utanför din makt om du är gravid på onsdag eller inte.

Kram

Anna

Postat av: ettvanligtliv

De symptom jag kände av så tidigt berodde bara på sviterna från äggplocket vännen. Mina äggstockar är fortfarande förstorade så de måste ha varit jädrigt stora och ömma kring den tiden. Sen är det ju lite olika hur känslig man är för crinonen. Bara för att andra har haft ont i brösten behöver inte du få det precis som du inte behöver må illa av sprutorna man tar innan.



Ang Crinone så blir den lite brunaktig när den legat inne ett tag. Jag höll på att gå under av oro efter plusset eftersom allt låg kvar och när de kom ut såg det inte roligt ut.



Jag tycker att jag har läst om många många som inte kännt av någonting och sedan plussat, men om du inte finner någon tröst av att läsa om andra så tycket jag att du ska låta bli. Dessutom vännen, du har jag flera symptom... du beskriver dom ju i ditt inlägg...



Stickningar och svag mensvärk som kommer och går är ju typiska symptom för graviditet! Så hade jag med.

Försök håll ut, snart får du testa. Hoppas av hela mitt hjärta på ett fint starkt pluss. Det är ni värda!

Kramar i massor <3!

2011-12-09 @ 20:37:57
URL: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Postat av: moi

jag hade inte starka sympom alls, jag hade lite grand en vecka före men egentligen visste jag ju inte säkert att det var symptom för det var lite brännande värkande känsla i magen bara och det där med ömma bröst.. ja visst i v 7 kanske det kom, men då fattade jag inte varför eftersom jag trodde jag fått ett missfall så jag tänkte inte så mycket på det just då.



helt ärligt så tror jag inte alls att ALLA har så starka symptom, jag tror att man känner efter som fan för man vet att det finns en möjlighet. och jag tror att det är omöjligt att säkert veta fören man testar.



och jag blödde massor och lite grand varje dag från v 5 till v 10



håller tummarna!

2011-12-13 @ 22:25:41
URL: http://jagstryperkatten.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0