InteUtanF

Nu är verkligen semestern på intågande.
Med primolut-nor tabletter och pergotime känner jag mig redo för det.
Jag har kännt mig väldigt vilsen en tid, jag saknar sammanhang och mening just nu.
Det är något jag ska ta hand om under semestern. Jag måste bli mig igen..

Vet inte hur mycket jag kommer skriva under mina tre semesterveckor.

Men jag kommer tillbaka snart! Tills dess önskar jag alla IVF-tjejer en riktigt bra sommar!!

Jag blöder fortfarande, inte trevlig blödning utan brun grötig sörja. Det gör mig enormt frustrerad och irriterad. Gyn sa att mensen skulle komma på riktigt om en vecka dvs nästa tisdag typ. Men ska jag gå med detta äckel till dess? För jag tror alla kan förstå att man känner sig inte sin fräschaste när det kommer ut demoner ur sin helighet. Blää och fy!!

Jag ringde och tjatade på gyn att få utskrivet primoulut-nor för att stoppa äcklet och framkalla en riktig blödning. Efter många om och men får jag komma och hämta receptet i morgon.

En del av mig vill härda ut, se om det riktiga mensen kommer och en annan del av mig vill äta magiska tabletter som gör allt bra.. Jag har fortfarande inte bestämt vilken sida som vinner.

Nu är det i alla fall bara 10,5 timmar tills semester.  Jag hoppas att jag kan slappna av och andas. Allt kommer lösa sig, jag vet ju om det. Jag är bara så otålig. Jag vill börja nu, jag vill att det ska vara höst så RMC har öppet och kan ta ställning till mig och fina F. Just nu står man lite i ingenmansland och undrar vilket håll man ska gå. Och jag som är ett kontrollfreak ut i fingerspetsarna gillar liksom inte att navigera utan GPS, karta och kompass.

Jag läser IVF blogga som om det vore min drog. Jag blir lika lycklig efter varje jag hittar som det står gravid på, ännu gladare av att hitta dom som lyckades på första försöket.. Där vill jag också vara. Det är där vi ska vara.

Och jag har förstått hur lyckligt lottad jag är att bo i Skåne. Att man här får 3 försök medan i Norrland bara 1. Att RMC här är ett av dom främsta i landet och att massa forskning händer just här. Det gör mig glad och lugn i en sekund. Jag vill lita på RMC och jag vill lita på Dr K. Men mest av allt så litar jag på mig och F.. Jag och F fixar detta!

 

//En om möjligt mer semesterlängtande småblödande Mrs L

Tre dagar kvar..23 timmars arbetstid sen är det semester.
Enormt behövligt. Detta året har varit jobbigt, krävande, syrefattigt. Allt annat vore en lögn. Det är krävande att leva så här. Att kastas mellan hopp och förtvivlan i 2 veckors intervaller. Mellan ägglossning och mens..
Att leva i nuet har varit svårare i år än andra.
Jag vill inte leva så. Jag säger flera gånger i veckan att du är det slut på räknandet. Men sen så faller jag dit igen.

Det är tärande att inte ta ett glas vin eller två. Vinkulturen är utbredd hos oss och ett gott vin värderas väldigt högt. Jag får väl se det som förberedande inför graviditeten.

Det jobbigaste är att se F ledsen. Det är tärande. Hade jag kunnat så hade jag burit detta själv. Han är fantastisk, ren och god och förtjänar bara det bästa. Infertilitet är inte det bästa för någon. 

Nä, semestern kommer lägligt i år. Jag kommer ta mig ett glad vin eller två då och då, bada även fast det regnar, göra av med för mycket pengar, åta glass fast jag vet att det sätter sig på midjan, Dansa utan skor med Fröken S. 

Jag måste nog det för mitt eget förstånd och hitta en glädje i sommaren igen. Mest av allt måste jag se älskade F le. Hans leende räddar mig varje gång.

//En semesterlängtande Mrs L 

Så.. Då sitter man åter på jobb. Det var mitt sista besök hos den underbaraste gynekologen man kan ha. Galet att man kan säga så om en 65 årig man som gräver i ens underliv. Han går i pension i nästa vecka. En tragedi för region skåne och alla hans patienter.Ingen kommer och ersätter honom och nu har jag smått panik om var jag ska vända mig nu. Har du tips på privat gynekolog i Malmö så hör gärna av dig!!
Vi är ju i startgroparna att remitteras till RMC och där finns väl gynekologer? Men jag vill hitta en egen som jag känner mig trygg med. En som förstår mig när jag hysteriskt ringer med mellanblödningar eller andra märkliga funderingar. Helst en man då min uppfattning av kvinliga gynekologer gräver utan plan och är väldigt hårdhänta. Fördom=Javisst!!

I vilket fall som helst så var tydligen blödningen inte mens utan ägglossningsblödning. Dock så hade jag ägglossning för 10 dagar sen. Märkligt! Det hade samlats blod bakom äggledaren och det tryckte på. Nu är det borta och jag ska få riktig mens om en vecka ungefär. Håll tummarna att den inte kommer. Jag frågade om detta kunde vara ett missfall men det såg inte ut så tydligen.

Jag litar på honom och jag sörjer att han inte ska hjälpa mig på vägen!

// Mrs L

Kl 01.30 vaknade jag av att en alien försökte vända min livmoder in och ut. Smått överdrivet men det var verkligen så det kändes som.
Jag fick in på toa för att inte väcka fina F som sov. smärtan eskalerade och jag kunde varken stå eller ligga ner. Det enda som kändes bra var att stå på alla fyra. Enormt smickrande ställning faktiskt.. hmm..
Vad kan det vara? Mensvärk gone bad?
Jag har iallafall fått en akuttid kl 11,20 idag till min gyn. Men med tanke på att jag efter x antal år känner honom ganska väl så är jag nästan säker på vad han kommer säga..

Sen är det svårt att räkna ut när man ska ta pergotime när blödningarna "hattar" så fram och tillbaka.. Lite en dag, en timme nästa, galen smärta och rent blod 2 timmar en natt och i morse ingeting.. Hur i helskotta räknar man då?

// En ganska så trött och sliten Mrs L som har seriös nedräkning till semestern på Lördag.(typ 32 arbetstimmar kvar)

När jag slutade med mina P-Piller och skulle börja producera barn kom inte min mens.
Det gick månad efter månad men ingen mens i sikte. Jag bad till högre makter att den skulle komma igång.
Min gynekolog sa att 14 års hormon knaprande kunde sätta sina spår och att jag skulle låta kroppen vila en stund.
Mensen kom inte trots "vilande". Primolut-Nor satte igång den och jag trodde allt vad frid och fröjd. Det är 9 månader sen nu..

Efter det kom den lite som den ville. Brun, klumpig och äcklig.. Och jag bad åter igen till högre makter om en riktig mens. Röd och flytande och gärna med lite mensvärk..

Sen konstaterade man våra problem och jag åt åter Primolut. En normal mens kom.. Och jag var nöjd i en sekund eller två.

Sen kom pergotime och jag bad återigen till högre makter, denna gång att mensen inte skulle komma..

Tydligen vad det den som kom igår, För idag har jag mensvärk och rött flytande blod. Precis som jag önskat förr.

Nu ville jag ju något annat och min önskan var ju annorlunda nu. Men åt andra sidan kan jag förstå om mina högre makten blivit lite förvirrade av alla märkliga önskningar.

Det tar sig nog till nästa gång.. Nästa månad kommer nog inte mensen!

Första bröllopsdagen är nu förbi. Bomullsbröllop.
Vi har haft en underbar vistelse i vår vackra huvudstad.
F hade fixat lyxigt hotell med svit, spa behandlingar och en fantastisk Svensk Tenn väska. Saker jag hade tyckt betytt allt för bara ett år sen. Nu är inte materiella ting så viktiga längre. Ett annat perspektiv spelas upp. Barn är viktigt, familj är viktigt.
I fredags när vi kom upp blödde jag lite rosa och sen när jag varknade i söndags lite mer rött. Allt försvann väldigt fort och nu undrar jag om det var mens, mellanblödning eller något annat.. Varför kan inte bara kroppen säga vad det är? Nu har du mens, nu har du mellanblödning.. Livet hade varit enklare då och man hade inte behövt oroa sig så mycket. Det är nu 11 dagar sen jag hade ägglossning och i och med att det var min första Pergotime kur vet jag inte hur min cykel blir.
Hoppet är dock inte borta. Det kanske var en nidblödning? Jag vet hur liten chansen är, men chansen finns ju!

all kärlek/ Mrs L

Jag kanske ska berätta från början.. Hur det kom till att vi hamnade här.
för drygt ett år sen sa vi ja till varann inför släkt och vännen. Efter det skulle vi bli gravida. Redan 3 månade efter sökte jag hjälp. Kalla det kvinnlig intution eller vad man vill, men jag kände på något sätt att detta skulle inte gå så lätt som vi önskade. Jag trodde hela tiden att felet låg hos mig. sparsam mens och inga utslag på ägglossningsstickorna gjorde mig misstänksam.
Vi träffade en av de främsta fertilitetsexperterna och tilllika min fantastiska gynekolog. Man kollande allt, underliv fick sig en genomkörare, äggledare spolades samtidigt som tårarna sprutade åt alla håll och kanter. F hörde mig 2 väntrum bort i mina skrik. Hormoner kollades. och så kom mitt svar. Ingen ägglossning. Men det går att sätta igång med diverse hormoner och Pergotime är nu min bästa vän.
Nästa steg var att titta på fina F. Vi blev tilldelade 2 burkar och jag såg hur jobbigt F tyckte att detta var. förnedrande och utelämnade. Med provet färskt i burken hade jag den i armhålan hela vägen till RMC. Jag skrattade mest åt elendet medan F var arg som ett bi samtidigt som trottoarerna fick sig en omgång. Inte hjälpte det att väl framme stor det klart och tydligt: Spermaprov? Följ spermierna på golvet.
Prov 2 gick lite bättre. Eller iallafall utan vredesutbrott.

Svaret fick vi två veckor senare.
nedsatt spermakvalitet och få spermier. 7,9 milijoner tycks verka mycket. Herre gud vi pratar SJU KOMMA NIO MILIJONER. Vad hände med tanken att det bara behövdes en?

Tydligen var det alldeles för lite.. Där och då förlorade F lite av sin manlighet (ur hans ögon sett). För mig är han högst lika manlig som innan. Han är mannen med stort M, med eller utan spermier för mig. Det kommer han också förstå en dag.

Vår läkare tyckte inte loppet var kört trots allt utan ordinerade 5 månaders Pergotime ätande för mig. 
Jag åt och såg glad ut. tackade nej till vin på midsommar och åkte hem och hade schemalagt sex. 
So far so good...

Vi blev remiterade till RMC andrologen. Vi fick träffa Dr K. En sympatisk man som bröt från ett främmande land. Pliriga ögon som gav mig hopp. Ögon kan säga mycket och hans talade till mig. 
Mannen fick dra ner byxorna och få pungen undersökt. Ett litet brock men inget att göra åt. Vi gick åter igen igenom proverna av fina F. Dr K sa att det mcyket väl kan bli bebisar själv. DEt var absolut inte omöjligt. Hade jag bara ägglossning så fans chansen. 
MEN han ville ändå sätta oss i IVF kön. Dock var han duktig på att poängtera att vi var unga och om vi ville kunde vi komma tillbaka om ett par år om vi ville.. Par år.. ?? Vi fattas ett barn. Här väntas det inte ett par år.

Där är vi nu.. 
Det här kommer funka!! För fina F och jag finns för att vara föräldrar! Den kärleken vi har F och jag. Den är unik. Det säger alla! Vi har ett starkare band än någon jag känner. Det är ofta jag hör " jag skulle vilja ha det som ni".
Tänk bara om dom visste vad det innebar?! 
Visst, vi har den största kärleken till varann jorden skådat. Men nu börjar kampen.. Kampen att bli tre.. och fyra.. och kanske fem.

Men kampen vinner vi. Frågan är inte OM utan NÄR..

Det var lite om vår historia. 

Allt är möjligt

// MRS L

 

Jag är så rädd. Jag är nästan rädd för allt som går att vara rädd för. Det har jag varit så länge jag kan minnas. I går nådde jag bara kulmen av rädslan. Jag ringde det där ödestigna sammtalet som jag var säker på skulle meddela mig dåliga saker. Kvinna i luren sa lugnt.. Det ä inget. Jag andades ut för denna gång, tills nästa rädsla sätter in.
Jag lovade älskade F att söka hjälp. Jag måste sluta med mina katastroftankar som ger mig ångest och skapar friktion mellan mig och min man.

Nu ska vi fira bröllopsdag i stora staden. Jag som nu med säkerhet vet att ägglossning har inträffat hoppas på mirakel och en livs levande bebis i magen.

Mirakel händer hela tiden. Jag måste bara lära mig tro att det händer oss också. Vi ska få vårt mirakel!!