Barnmorskan och helgarbete..
Jag har ju glömt att skriva om mitt första möte med barnmorskan som ägde rum i onsdags.
En jätte mysig "tant" som hon själv sa. Hade jobbat där jätte länge och var enormt sympatiskt.
Jag berättade mycket om min enorma oro för allt och inget. Och hon konstaterade snabbt att hon och jag skulle träffas mer än vanligt för att försöka lugna mina nerver. Så istället för att träffas igen i vecka 25 ska vi träffas i vecka 21 också.
Mitt järnvärde var bra och urinen likaså. Dock måste jag göra en sockerbelastning då min kära far har åldersdiabetes och det är tydligen kopplat till graviditetsdiabetes. Hjärtljudet låg och pendlade mellan 145-150 slag i minuten.
Jag är fortfarande väldigt orolig att jag inte känner Bubblan mer. Överallt står det ju att om man känns de berömda fjärilsslagen, bubblorna och fiskstjärtarna så ska sparkarna komma 1-2 veckor efteråt. Men jag har ju känt fladder nu i snart 3 veckor?!
Samtidigt som jag vill att nästa fredag ska komma blixtsnabbt.. gärna i eftermiddag, så är jag galet nervös. Tänk om inte allt är som det ska? Jag vet inte vad jag gör då. Där är bloggarna dåliga igen, man har läst skräckhistorier om vad som kan hända och då glömmer man alla andra bra historier.
Dom bra historierna är ju så många fler. Jag önskar inget högre än att vi också ska vara en av dom bra historierna.
Och så är det ju snart helg! Fast det blir ingen helg för mig. Vi ska nämligen jobba lördag hela företaget. Jag är måttligt road av det och ganska sur att behöva lägga en hel lördag till att jobba. Dessutom så ska vi ha öppet för allmänheten och jag måste stå hela dagen. Står jag förlänge svullnar mina fötter till elefantstorlek och jag känner av foglossningen. Och min arbetströja som vi måste ha i dessa sammanhang är en tajt S. Den kommer sluta så där snyggt under bysten just nu..
Nä jag är nog en ganska inbiten kontorsråtta som inte ser sådana här saker som särskilt upplyftande.
Men jag önskar alla er andra en fantastisk helg med allt vad det innebär. Tänk på mig och mina elefantfötter när ni slänger upp era fossingar i soffan och äter frukost framför morgontv efter en sovmorgon.
P.S. Och så måste man nästan som en människa i sina sinnes fulla bruk kommentera den senaste bloggstormen i IVF världen. En bloggerska som ganska klumpigt utryckt sig att det finns för många bitterfittor i IVF-världen. Och att man ska sluta tycka synd om sig själv och rycka upp sig "för fan". Till dig osympatiska människa vill jag bara säga: Det är enormt synd om dig! Du kan inte vara speciellt begåvad någonstans. Vem i helskotta är du som får döma andras känslor? Du sitter där med ett barn redan. Man får tycka och tänka vad man vill, men att skriva ut det på samlingsplatsen för alla IVF bloggar är aningen magstakt! Jag är dock hellre en bitterfitta än en mindre klyftig surfitta any day of the week. Sen har jag inte mer att säga i den frågan.. D.S
//Mrs L
