InteUtanF

En dagbok bland alla andra. En resa som alla andras barnlösa. Med vetskapen att mirakel händer varje dag..

Om ett avslut..

Det här går inte längre.. Jag är trött på nederlag. Jag är trött på kampen och jag är trött på att blogga om misslyckande. Efter ännu ett hinder orkar jag inte skriva. Mina ord räcker liksom inte till.

Jag kommer kanske tillbaka. Förmodligen. Kanske inte... Ni som känner mig vet var jag finns.. 

Och ni andra kan (om intresset finns hitta mig på instagram, Linaoastrid heter jag där) 

Men för nu räcker det här. Jag ska hitta energi att ladda om för sjuhundefyrtioåttonde gången. Och hur nedslagen jag än är. Igen. Så kommer vi segra.. För sån är jag.. Och även fast jag just nu går på knäna, så kommer jag resa mig igen.

Vi ses här. Eller där. Eller inte..

<3<3<3<3<3<3<3!!!

Tråkigt , hoppas så det vänder snart❤️ Nu är det eran tid tycker jag .

Kramar

Finaste lina. Jag gråter med dig, känner din smärta. En dag kommer du få liv att säga "mina barn". Den dagen kommer att komma. Du kommer få säga "våra ungar". All min kärlek.