Att låta sommarn komma in..
Sommarn är här. Jo, det är juni och då är det sommar! Iallafall i min bok.
Jag tar sommarlov från allt vad IVF heter. Samlar mina krafter till kampen som kommer utspela sig när sommarn sakta blir höst. Rekar slagfältet och studerar min fiende på avstånd. Men mest av allt så tänker jag njuta av att vara ledig. Över att inte äta hormoner, utan glass istället. Jag vill grilla varje dag. Jag vill älska lika intensivt som jag gjorde innan barnlösheten förstörde mitt sinne. Jag vill hitta tillbaka till riktiga Lina. För hon är sjukt kul! Och är ju en fighter som inte slås ner av något. Hon älskar livet!! Fan vad det är tramsigt att skriva i tredje person, men orden får så mycket mer substans då. Jag ska låta lilla A vara uppe länge på kvällarna, äta för mycket jordgubbar och bada i strandkanten. Jag ska se på min fantastiska man, hålla honom hårt i handen och hitta tillbaka till skratten som blivit färre den här vintern och våren. Jag älskar honom över allt, men längtan tar ju så klart på honom också. Även fast jag vill tro att jag gifte mig med superman. Det gjorde jag i mångt om mycket. Men ibland är styrkan att kunna vara svag.
Jag ska fira vår bröllopsdag. Den dagen vi knöt vår kärlek i fyrtio graders väme och ännu varmare sammanhållning.
Där mina tärnor och bästa vänner stod i solgula klänningar och lös tillsammans med strålarna från skyn. Jag lovade att älska honom tills den dagen jag dör. Och det tänker jag göra. I nöd och lust lovade vi varann att stå enade mot allt. Och nöden gjorde sig påmind ganska direkt där. Men vi har också mer glädje än de flesta jag vet. För vi har oss, och framförallt så var vi lilla A. Den där dottern som mina drömmar sökte. Henne vars kärlek vi badar i. Och vi överöser henne likt en ocian med kärlek. Hon förtjänar det, vårt älskade lilla mirakel!!
Kampen är för henne, att ge henne en livskamrat, men också av precis lika mycket egoistiska skäl. Allt annat vore an banal lögn. Jag kämpar för henne och oss. För vi är så satans bra föräldrar, på ren svenska. Oj vad osvenskt att skriva så, men ack så sant! Om man har en endaste mening på vår jord, så är vår att vara föräldrar. Inget annat i livet har gett mig känslan av att vara hel bortsett från det. Och jag vill så gärna känna så stark att det finns någon mer som vill och ska komma till oss. Jag hoppas innerligt att det är så. Jag ska kämpa för det. Jag ska be för det, jag ska hoppas av hela mitt hjärta! Det ska jag!
Och jag kommer att komma tillbaka hit.. Men för nu, så ska jag låta sommaren ta plats. Jag ska fylla mina lungor med luft som inte finns i mörker. Jag ska njuta av solen strålar, och mest av allt ska jag njuta av min fantastiska familj. I väntan på att utöka de ytterligare..
Vi ses älskade systrar. Tills dess! NJUT!! Sommaren är här..
