Om ett avslut..
Om att låta sommaren läka..
Sommaren har varit fantastisk.
Det har funnits ett liv i mig, som inte funnits på länge. I takt med veckorna gick blev också sinnet ljusare. Det är en märklig företelse att något så enkelt som ledighet och sol kan tina upp en fruset inre. Vi har njutit så av vår lilla A. Hennes charmiga och trotsiga upptåg. Och vi har tagit dagarna som dom kommit enlig henne. Vi åkte till Mallis. och åt glass varje dag, till och med till middag ibland. Vi har gått prommenader i solnedgången, och hängt i Johannas och Christians hyrda sommarresidence. Jag har druckit rosé med ett bättre samvete än jag någonsin haft. Lilla A har fortfarande sommarlov. Precis som det ska vara. Hon är hos mormor och morfar och gör utflykter med dom. tältar innomhus och gör precis allt hon inte får göra hemma. Nästa vecka börjar allvaret även för henne med dagis och allt vad det innebär. Allvaret började för mig för ett par veckor sen själv. Ett annat allvar. Min mens kom. Och med mensen paniken. Vet nog inte en enda kvinna som gillar sim mens. Men för oss ivfkvinnor är det ju en ständig påminnelse en gång i månaden att det inte växer något där. Jag hatar verkligen att blöda. Samtidigt som det funnits stunder då jag längtat efter mensen för att få börja om. Detta gången blev det mer ett uppvaknade från vår fantastiska sommaridyll, att något nytt skulle ske. 15 dagar efter skulle jag ju börja med provera. In i det sista måste jag erkänna att jag inte visste om vi skulle fortsätta. För den där totala ångesten av misslyckanden som avlöste varann i våras kändes helt plötsligt så himla färska. Men med en endaste dag till godo så tog jag ändå den där tabletten som ska framkalla just det värsta jag vet, mens! Så i går tog jag sista tabletten i väntan på det värsta jag vet, för att skapa det bästa jag vet. För att skapa en tvåsamhet till vår dotter. För att någongång få bli fyra runt matbordet.
Jag önskar du är redo nu lilla själ, Att du vandrat klart där ute och är redo för oss. Lilla själ, för visst är det dig jag känner närma sig. Vi väntar på dig, även fast väntar är tung. För dig orkar jag lite till, för din blivande syster orkar jag, för oss orkar jag.
