InteUtanF

I hela mitt liv har jag varit djupt ovän med väntan. Väntan är tråkigt och jag ser ingen charm med ”den som väntar på något gott”. När jag var liten så väntade jag på min födelsedag, direkt efter det längtade jag till julen. Till saken hör att det skiljer 5 månader mellan dessa två. Jag tror det handlar om min enorma rastlöshet att jag tyvärr sällan stannar upp och ser det vackra med världen. Fantastiska F sa i min bitterhet igår att när han körde över havet hem igår tyckte att himlen var så fin och luften så vindstilla att han satt på vår bröllopsdans och längtade hem. Det är så fint! Jag önskar jag kunde måla världen så fint. Han är fantastisk min man.

Nu har väntan tagit mig igen. Jag väntar på ägglossning som föga verkar komma. CD 18 nu. Varför kan bara inte min kropp vara som andras? Jag väntar på brevet som berättar att vi är framme i kön.

Det är banalt att stå i kö för att göra barn. Den enda frågan bör ju vara att gå in i sovrummet och ha lite kul som alla andra. Men inte då, här ska det skapas barn i provrör.

Själva provrörs biten stör mig inte ett dugg. Det är bara ett steg till att förena mig och fantastiska F för att skapa ett mirakel. Det stör mig inte att kroppen blivit förändrad eller att humöret svajar något enormt.  I slutendan kommer vi ju stå där mer ett litet knyte i famnen. Det är jag faktiskt tämligen övertygad om. Om jag ska vara ärlig tror jag så mycket på vetenskapen. Nä själva provrörsbiten har aldrig stört mig alls. Men den förbannade väntan stör mig. Känns som vi inte gjort annat än väntat detta året. Vänta på prover, vänta på läkartider, vänta på ägglossningar (som oftast inte kom), vänta på mens, vänta på RIKTIG mens, vänta på RMC, vänta på att sommaren skulle vara över så vi kunde sätta igång, och nu slutligen vänta på kön som tycks vara oändlig. Mellan väntan vill jag leva. Ibland går det bra, ibland går det käpprätt och helvetet. Jag vill bli bättre, jag säger det alltid. Jag vill leva idag istället för att vänta på morgonen. Jag vill så gärna tro att allt har en mening och mest av allt vill jag tro på mirakel.. Och vetenskap..

 

Helgen spenderas i huvudstaden. Hos en älskad vän. Vi ska fira henne och dansa tills skorna inte orkar mer, för att det skulle vara fötterna som inte orkade finns inte på världskartan. Mina fötter fortsätter alltid att gå. Trots väntan..

 

Trevlig helg!

 

//Mrs L

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag väntar och längtar tills vi är igång. Tills det känns som om man gör något på riktigt.

Även fast jag äter Pergotime fortfarande så känns det ändå som om vi står stilla. Tre försök har ju inte funkat och jag har väl inte några större förväntningar nu inför fjärde.  Jag väntar på ägglossning och det är tärande. Lite molnande värk i höger äggstock annars känns inget att det ens skulle vara på väg. CD 16 redan.  De andra gångerna har jag dock fått ÄL på dag 20,16 och 21 så än har jag inte tappat hoppet att den ska komma. Jag blir inte alls förvånad om den kommer till helgen då vi ska till huvudstaden för att fira Underbara A. Då får det lösa sig det också. Jag är trött på att begränsa mitt liv pga av detta.

Första månaden jag åt Pergo drack jag inte en droppe sprit. Jag var super rädd att det kunde påverka och dessutom stod det på bipacksedeln att man kunde få leverskador av tabletterna så jag tänkte det var bäst att inte späda på det.

Nu drick jag med måtta, ett glas eller två när jag är bortbjuden. Dock inget alls under ÄL. Man behöver ju utmana ödet.

Jag läser bloggar om alla tjejer som ruvar just nu. Jag håller tummarna för funkar det för dom, kommer det funka för mig. Det är sjukt att mäta sig med andra men det är det jag gör nu.

 

Igår var jag hos en väldig fin tjej som jag lärt känna igenom Barnlängtan. Det är förlösande skönt att kunna vara precis som man är med någon som förstår. Hon och hennes fru är fina människor med stora hjärtan och jag hoppas med hela mitt hjärta att det snart är deras tur. Dom har kämpat länge nog.

 

På lördag går vi in i en riktig höst månad. Jag älskar hösten och vintern. Denna hösten ska jag försöka få lugn i sinnet. Jag måste det för vad som komma skall.

 

// Mrs L

Ikväll börjar ”Barn till varje pris” på SVT1. Jag gillar inte det namnet alls. Barn till varje pris.. Det låter nästan som om vi kämpande skulle kunna gå över lik, äta spik eller såga av armen för att nå målet alla som någonsin kämpat drömmer om. Ett eget barn att älska, hämta på dagis och fajtas i trotsåldern med. Jag gillar inte att utmålas som desperat även om det säker är just det jag är nu. Desperat efter svar, efter att få veta slutet i boken. Det är typiskt mig, Jag läser nämligen alltid sista kapitlet i boken först för att se om det slutar så som jag vill. Gör det inte det läser jag inte vidare. Samma sak med filmer, jag kan mycket väl spola mig igenom scener jag inte tycker om till F´s stora förskräckelse.

När jag tänker efter kanske det inte gör så mycket att klassas som desperat i denna frågan. Om jag skulle vara riktigt ärlig så hade jag nog kunnat gå över lik, äta hinkvis med spik och såga av armen för att få barn. Det hade varit värt det.

 

Just nu hör jag P1 Lotta Bromé. Barn till varje pris programledare pratar om smärta. Hur vacker de kämpandes smärta är.

Jag tänker tyst för mig själv: Hur i helskotta kan smärta vara vackert? Hur kan någon säga att det jag går igenom är vackert? Det är det inte. Det är fult, elakt, kallt. Vetenskapen däremot är vacker. Det är vackert att vi idag kan göra så mycket idag. Insemination, IVF, äggdonation, spermadonation, hormonbehandlingar… Det är vackert! Förmågan att förändra och simma mot strömmen. Att inte acceptera. Jag accepterar inte! Jag slutar denna kamp när jag har nått målet. Inget annat är acceptabelt och inget annat kommer ske.

 

Jag kommer i alla fall sitta bänkad kl 20,00 idag för att se, bli arg och förmodligen glad över andra människor som jag.


// Mrs L

Fredag.. en lite mer specielldag är t.ex tisdag. Nä men skämt och sido. Idag känns faktiskt inte världen så jävlig. Idag känner jag att allt kommer lösa sig. Idag kommer allt bli bra.

När jag kom hem från Yogan i går möttes jag av fantastiska F i dörren. Lyckan var total och ordningen återställd.

Och idag ska jag få träffa fasters älskling. Lilla B och hennes familj. Hennes ovillkorliga kärlek får mig alltid på gått humör. Att se henne så och skrika i fönstret när jag kommer ja äsklar dej för full hals räddar min dag varje gång. Jag hoppas att jag snart kan ge henne en kusin att leka med. Det är klart att hon ska ha det..

Så trevlig helg fina tjejer (gissar att det knappast finns några män som läser IVF bloggar, rätta mig gärna om jag har fel)

// Mrs L

En torsdag har snart gått mot sitt slut. Jag har så mycket att göra om dagarna och ändå händer ingenting. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på så många tjejmiddagar som under Augusti/September. Dom har verkligen avlöst varann. I helgen är det dina Fröken S tur. Nästa helg packar vi alla in oss i bilen för att inta Storstaden. Underbara A fyller år och det ska självklart firas även om man bor 60 mil bort. Det blir dock en enorm snabbvisit eftersom om jag räknat rätt vi är mitt uppe i ägglossningsperiod då. Och jag vill inte missa en dags mys pga av detta. Vi ska sova på Frökens S brors soffa så något mys där är föga aktuellt. Tror inte alls det hade uppskattats.

 

Ikväll går jag på Power Yoga. Det ska bli jätte skönt och det är verkligen min grej. Väldigt otippat men jag blir lugn och harmonisk. Varje gång tjejen säger fokusera på ditt mål tänker jag på en bebis eller en stor rund mage. Jag har alltid trott väldigt på hjärnans kraft och mycket därför hatar jag att jag är så satans pessimistisk i allt. Jag vill lära mig tänka mig stark. Kan man det? Det ska i alla fall bli väldigt skönt att ”sträcka ut”. Det absolut bästa är dock att när jag kommer hem efteråt är älskade finaste F hemma. Vilket betyder att ordningen i vårt hem är återställt.

 

//Mrs L

 

Nu har vi ett datum för Öppet hus/informationsmöte med föreningen Barnlängtan -Skåne! Det blir den 23 oktober kl 13.30-15.30 på Studiefrämjandet i Malmö.
Ni är alla välkomna!

Det är alltså inte den 16 oktober som tidigare sagts, vilket jag tycker är skit bra, för då kan även jag komma :-)
Så ta nu verkligen tillfället i akt att komma dit och träffas och prata! Det är fruktansvärt skönt att träffa männsikor i samma situtatin som en själv.

Hoppas vi ses!

Finns det avvänjning för Google-beroende?

Jag skulle verkligen behöva det. Jag googlar allt. Recept, webshoppar, kalori-intag, namn, telefonnummer, bloggar. Hade det bara stannat där hade det kanske varit frid och fröjd. Nu gör det inte det. Det jag googlar mest just nu är IVF chanser. Jag googlar IVF malmö odds, IVF manlig faktor bra chans, RMS malmö statistik, Hur många lyckas på första försöket.. O.S.V..

Det är enormt tröttsamt och jag börjar bli enormt irriterad på mig själv. Vad ska det vara bra för? Det kommer varken hjälpa eller göra saken värre. Jag är nästintill besatt av att läsa solskenshistorier, jag läser om och om igen att statistiken är 65-70% chans till graviditet efter 3 IVF med embryoåterföring. Jag VET detta!! Jag har läst familjelivs forumstrådar 86 gånger var –Minst!   

Och om jag förstått det hela rätt är jag knappast ensam om detta fenomen. Folk ställer till och med diagnoser på sig själva via google. ( det har jag också gjort, här ska man inte hymla med sanningen).

Jag är så trött på mina otaliga katastroftankar. En ny google-favorit är just nu RMC Malmö väntetid. Vad där än står kommer vi inte komma till fortare. Jag vet det. Jag som anses som tämligen smart och kanske till och med snudd på klok kan inte för min vildaste fantasi förstå varför detta är så beroende framkallande. Jag borde veta bättre..

Så om någon vet nått trevligt reabiliteringshem för google-beroende är ni välkomna att höra av er. Att föredra: Nära till stan, havsutsikt, god mat och graviditetsgaranti.. Som sagt hör av er om ni hittar något.

 

Igår fick jag ett armband av fröken S. Eller armband och armband, mer ett snöre.  Brazilets. Detta ska enligt utsago vara ett uråldrigt armband som uppfyller önskningar. Man skulle snurra det två varv runt handleden och sen knyta tre knutar. I varje knut skulle man önska sig något. När armbandet slits av skulle önskningarna gå i uppfyllning. Jag väntar med spänning..

 

I kväll är det träning. Indoor walking förbränning i 55 minuter. Kommer inte kunna gå i morgon!

 

// Mrs L

Idag är jag ganska genomskinlig. F är åter på resande fot. Fröken S förbaramar sig och ser till att jag får mat. Västerbottenpaj med kantareller stod på menyn visst. Sen PW lååångt. Jag måste få ut frustrationen jag har inom mig..

och till ovanstående bild vill jag bara förtydliga: Gör det du säger du ska göra. Tomt snack är så jävla passé!!

//Mrs L

Älskade finaste make.

Som jag älskar det ordet. Make! När jag fick bli din, ta ditt efternamn och dela allt med dig gjorde du mig komplett. Du suddade ut allt som kommit utanför kanterna, Du gjorde livet klarare. Så är det fortfarande. Du är flytvästen när jag nästan går under. Du är ficklampan när allt är mörkt.   Jag sitter ofta och tittar på dig när du inte ser, följer dina linjer och markerade drag. Jag luktar på dig när du sover och andas in din doft som det vore min drog.  Jag kan varje prick, varje ärr och dess historia. Jag ser när dina ögon är ledsna och jag ser när dom är glada. Och jag hatar när dom inte är glada. Du är en person som alltid förtjänar att vara glad. Men livet funkar ju inte så älskade F, hur mycket man än vill så kommer det motgångar. Motgångar är inget att vara rädd för, och jag är inte det –längre. För nu har jag dig. Och tillsammans med dig känns det inte lika jobbigt. Du får mig alltid att tro. Det är en fantastisk gåva att kunna få någon att tro. Jag önskar att du förstod hur speciell du är, jag önskar du förstod att du är så unik. Jag längtar tills ett barn ligger i din famn. Jag längtar efter att se er smälta samman och se era gemensamma drag. Jag hoppas h*n får allt från dig. Nästan.. Jag vill också ses i dess ansikte. Jag längtar efter att se dig och mig bilda något eget. En egen människa som har fått arv från oss båda. Jag skulle vilja ge den dina långa ögonfransar, ditt tjocka hår och raka tänder. Jag skulle vilja ge den mina isblå ögon, långa fingrar och tydliga kindben. Jag skulle vilja ge den din ödmjukhet, din logik och fantastiska människoförmåga. Jag skulle vilja ge den mitt sinne för business, min envishet och min raka ryggrad.

Ahh.. egentligen vet jag att det inte spelar någon roll. Vad spelar ett par isblå ögon någon roll? Vad spelar logik och envishet för roll? Så länge det är du och jag älskade F kan det inte gå fel.  Snart älskade F är vi där. En liten bit kvar på backen men så är vi där. Jag tackar dig för alla dagar du bär mig och jag hoppas att jag stöttar dig när du är trött. Vi är ett team du och jag..

 

Jag älskar dig älskade F. Föralltid, runt pluto och 15 varv runt jorden.

Lite förhandsinfo om vad som händer i Barnlängtan Skåne:

Den 16 okt kl 13.30-15.30 kommer vi att ha Öppet Hus/informationsmöte på Studiefrämjandet i Malmö.

Alla som känner sig träffade är varmt välkomna!

Boka in i kalendern redan nu!

Mer info kommer inom kort.

I helgen kom jag ner i något slags avgrundshål. Jag var fruktansvärt ledsen och tårarna tycktes inte ta slut. Det är så fruktansvärt orättvist!! Jag satt som besatt och googlade statistik på IVF. Det gör ju knappast saken bättre, det är jag väl medveten om.

På tjejmiddagen i helgen kom barn på tal (det var ganska oundvikligt då där fanns en tjej som var gravid). Jag sa lite snyggt att det är faktiskt inte alla som har det så lätt och vissa kan inte få barn själv. Då sa en annan tjej att dom som inte kan få barn kanske inte är menade att vara föräldrar! Behöver jag säga att jag såg rött!! Idiot! Jag frågade då hur hon förklarade alla misshandlade barn, barn till knarkare, barn som utsätts för sexuella brott. Hur i helvete förklarade hon då dom barnen?! Var deras föräldrar ”menade” att få dom? Nä sånt snack tycker jag är direkt olämpligt och jag nästan hoppas hon får genomgå det vi nu gör.

Efter att jag förklarat ganska ingående att det är väldigt vanligt idag, spermiekvaliten blir sämre hos den manliga befolkningen och att det upptäcks nya kvinnosjukdomar i större utsträckning, satt hon ganska tyst! Jag sa fortfarande inte att detta rörde just mig och jag tror bara hon tyckte jag var en märklig tjej. So be it! Struntar jag fullständigt i! Man ska inte sitta och snacka skit om man inte vet ett dugg om saken ändå!

Fick också veta att en gammal ”vän” är gravid med sitt tredje barn. Då blev jag direkt arg. Hon blev gravid första gången vid 18, andra gången vid 23 och nu vid 28 med en annan man. Dom bor i en liten tre:a och har väl knappast en ordnad vardag. Träffade henne på Ica för några månader sen och då sa hon att hon hade börjat tänka på barn igen med den nya mannen. Åter igen skäms jag över min ilska, men den går inte att hejda. Livet är orättvist och jag anser att nu får det vara nog.

Min karma måste snart ha mätt ut sig..

 

Denna veckan ska jag ta tag i min träning ordentligt. Jag är verkligen laddad och det ska bli skönt att röra sig. Jag har verkligen blivit försoffad i sommar. Och varken sorgen eller hormonerna har varit snälla mot min kropp.

 

Monday bloody Monday…

 

//Mrs L

Fredag igen. Efter en tämligen sömnlös natt känner jag mig allt annat än på topp idag.

Kvällen bjuder på tjejmiddag –igen!

Fick reda på igår att hennes svägerska kommer och hon är gravid. Jag bröt ihop totalt i bilen hem från mamma och pappa. Usch va jobbigt! Hon berättar vitt och brett att det tog på första försöket. Övervägde definitivt att strunta i middagen och skylla på migrän, men sen ångrade jag mig av det enkla skälet att jag är faktiskt bättre än så.

Då kommer nästa problem. Vad i helskotta ska man ha på sig? Mensen gör att jag känner mig som en flodhäst och det i min mening galna viktökningen pga hormonerna får mig väl inte mig att känna mig som Heidi Klum precis. Dessutom hatar jag numera att träffa nya människor på sådana här tillställningar. Tänk om folk faktiskt tror att jag brukar se ut så här?! Det får nog bli något svart. Svart är ju trots allt ganska förlåtande.

 

Det jag mest ser fram emot är att F kommer hem. Så när jag traska hemåt i natten vet jag att han finns hemma och väntar på mig. Förmodligen väldigt trött efter intensiva jobb dagar och resan. Men till trots: Hemma hos oss igen!!

 

Trevlig helg!!

 

//Mrs L

Jag har inte bloggat länge. Men på den korta tiden har jag fått kontakt med fantastiska kvinnor!

Tjejer som helt villkorslöst ger tips, peppar och tröstar när det behövs. Jag hade ingen aning om att en sån värld fanns. Samtidigt som en sån enorm sorg genomsyrar bloggarna finns det en ännu starkare känsla av hopp och vilja. Det är fantastiskt att se att man kan hålla ihop på detta märkliga sätt när man bor i så olika delar av landet. Det är kämparglöd och systerskap på hög nivå. I all bitterhet ger det mig ett leende på läpparna. Vi är många som är anonyma. Anonymiteten ger oss en chans att sörja offentligt utan att bli avslöjade av våra nära och kära. Idag skickade jag iväg ett ”presentationsmail” till en tjej jag länge läst. Och jag säger bara: Ettvanligtliv, du räddade min dag!

//Mrs L

Torsdag… Torsdag är och har alltid varit den bästa dagen i veckan. Man kan längta till fredagen och att man har en hel helg framför sig. Jag tänker inte så längre. För mig kvittar det just nu om det är vardag eller helg. Det spelar ingen roll så länge det är så här. Dagarna går ändå bara ihop.

Jag vill så gärna att detta ska vara en parantes i vårt liv. Jag vill inte behöva bry mig, jag vill tänka att allt löser sig. Och mest av allt vill jag inte behöva tänka på det alls.

Jag saknar den gamla jag något fruktansvärt. Jag saknar en problemfri vardag och att det största problemet man hade var vad helgen skulle innebära eller vilken höstjacka som var aktuell i år. Jag saknar triviala saker.

 

F är på resande fot i dagarna två. Han är det ganska ofta så man borde tro att jag vant mig. Så är inte fallet. När han inte finns i min närhet så rasar jag lite. Jag har alltid sovit väldigt dåligt, tills jag träffade min F. Då blev jag lugn. Hans doft gör mig lugn. Så när han inte är hos mig slutar allt rationellt fungera i mig. Jag är övertygad att alla Sydsveriges busar ska komma och ta mig. Som tur är det bara en natt denna gången och jag behöver därmed bara gå trött en dag. Värre är det när han är borta 2-3 dagar. Då är jag ett vrak av sömnlöshet och somnar i hans famn så fort han kommer innanför dörren.

I dag tänker jag dock fly storstaden och bege mig till tryggade marker. Mamma och pappa. Får se om jag sover i flickrummet eller tar mig i kragen och kör hem till en mörk, stor lägenhet.. Hmmm.. svår fråga.


//Mrs L

Det här ordspråket har varit mitt favorit sedan länge, Det står till och med i mitt CV.
Har alltid tyckt att det symboliserat mig. Männsikor kan så mycket mer än vad dom själva tror.

//Mrs L

Hur mycket jag än längtar efter mensen när den är så där äcklig och sörjig innan, lika besviken blir jag när jag sitter där på toa och inser att den kommit. Varje gång har jag hoppats lite iallafall.. Hoppas att detta var dagen jag skulle få berätta för Fina F att det faktiskt var vår tur nu.

CD 1. Ny pergo kur om 3 dagar. Vad RMC än säger så tänker jag inte gå ostimulerad i 4 hela månader. Där drar jag liksom min gräns.

// Mrs L

Igår träffade jag barnläntan tjejerna. Vilka fina tjejer!! Jag som var så nervös innan gick in i fel lägenhet, var dyngsur av allt regn och såg bokstavligen ut som något katten släpat in när kan väl kom fram. Men det blev väldigt naturligt och tjejerna var fantastiskt välkomnande! Vi pratade om allt möjligt i nästan 4 timmar. Det kändes otroligt befriande att prata med människor som förstår. Detta är verkligen något jag vill engagera mig i, och jag som närmast kommit ett engagemang i mellandagsrean anser själv att detta är väldigt stort :-). Men det känns rätt i hjärtat och då är det oftast det.

Jag berättade för tjejerna att jag inte berättat för fina F om min blogg. I bilen hem satt jag och tänkte att han och´jag delar ju allt. Varför ska jag hålla detta hemligt för honom? Så jag ringde från bilen och gav honom adressen och bad honom läsa. Det var ganska nervöst att gå igenom dörren hemma sen. Jag var rädd att han var arg eller besviken att jag undanhållt detta för honom. Men han förstod. Så klart.. Han är ju fantastiska F.

Fortfarande brun sörja. Idag ringer jag Dr B. Det kan fan inte vara så här! Jag vill han mens så jag kan börja äta pergo igen.

Mrs L

Ikväll ska jag på möte med några tjejer i samma situation som jag. Jag tycker det ska bli super spännande att träffa likasinnade samtidigt som jag är super nervös.  Vi har ju aldrig setts. Men man måste ju börja någonstans och jag vet att jag till och med har jobbat med den ena tjejen. Dock på olika avdelningar. Jag ser i alla fall mycket fram emot kvällen och mötet.

 

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. Restaurangbesök med svärföräldrarna, tjejmiddag med en gammal vän och en slappedag i soffa igår. Vi har hunnit med mycket men ändå gick den så fort som vanligt.

Tjejmiddagen var väldigt trevlig. Jag och tjejen i fråga har inte umgåtts på nästan 10 år. Men nu var tiden mogen och gamla sår hade läkt ut. 3 tjejer på middagen hade barn. Två stycken hade till och med två var. Orättvist tycker jag. Dom är i samma ålder som mig och den ena av tjejerna blev gravid innan hon ens var tillsammans med killen.  Det är mest sånt jag kan bli bitter för. Att jag och älskade F har det så bra. Fasta bra jobb, stor lägenhet, otrolig relation till våra familjer, två kombibilar och sparkapital. Och en sjuhelskotta kärlek till varann. Då kan jag bli sur när jag hör om sådana historier, med tjejer som går hem och ligger med en kille och råkar bli gravid. Men hon verkade lycklig och det kanske är huvudsaken. Barnen var söta och jag ville spy när dom pratade om dagisplatser och barnrytmik. Måste lära mig att prata om andras barn utan att det börjar flimra framför  ögonen. Vår tid kommer ju också.

 

Min förbannade mens har inte heller kommit. Ljusbrun sörja i 5 dagar. Det kan väl knappas räknas? Kan det? Ingen mensverk heller och nu är jag nervös att den börjat strula igen. Gravtesten lyser negativt men sen är det ”bara” 12 dagar sen ÄL. När kan man egentligen börja testa? Det bruna kom ju redan dag 8 efter ÄL och jag trodde då att mensen var på intågande..

 

Vilket hattigt inlägg det blev idag. Aja.. det får bli ett bättre i morgon.

 

//Mrs L

Behövs det sägas mer?

//Mrs L

Idag finns inget att säga..
Idag är jag delad i två.
En del av mig gråter av lättnad, en annan del gråter för allt är så slutgiltigt.

Nu står vi i kön. Jag är härmed en IVF väntande tjej med ett mål i sikte..

Det finns inget vackert med vad vi går igenom, det finns inget fint. Det är kallt, oförstående, elakt och bittert. Man flyttats från sitt skyddade liv där allt är bra och flyttar in i en bubbla. I bubblan finns inget annat än barnlöshet. Tankarna går inte att kontrollera där, och luften är syrefattig.

Jag är många gånger arg att detta händer oss. Jag är självklart medveten att det knappast gör saker bättre eller förbättrar våra chanser. Jag är så. Jag har alltid haft lättare att tänka saker svarta än vita. Jag avskyr själv att jag är så. F därimot ser allt vitt och sällan något svart. Kanske är det därför vi är så bra tillsammans? Och har otroligt svårt för saker jag inte kan kontrollera. I allt!!

Jag har endast fåtal riktiga vänner av eget val. Av den enkla anledningen att jag ser inte tjusningen i att tapetsera väggarna med vänner, där vinner inte flest. Jag vill ha vänner jag kan lita på, vänner som skulle se till att göra allt för mig precis som jag skulle göra för dom. Det första Fröken S sa när hon fick veta detta var att jag kunde få ett av hennes ägg om det behövdes. Jag hoppas aldrig det behöver komma till den punkten, men om det skulle göra det är jag övertygad om att hon skulle stå vid sitt ord.

Jag är nästintill märkligt nära min familj . Det är så jag vill ha det, det är det jag har valt. Familjen är blod och blod är det enda som består har jag lärt mig. Jag prioriterar F över allt på jorden. Han kommer först i alla lägen. Tråkigt kan tyckas men det är han jag vaknar med varje morgon och det är han som jag somnar med på kvällen, det är han som ger mig trygghet och kärlek. Så varför skulle han inte komma först när han är allt?

Vad som är sorgligt är att trots detta känns det som jag just nu står själv. Min smärta är för stor för någon att hjälpa till att bära. Jag vill inget annat än att livet ska fortgå till det normala. För detta är INTE normalt. Detta är verkligen undantaget som bekräftar reglerna.   Och jag är livrädd att det inte går. För den tanken klarar jag inte av. Klart att det går. Inget annat accepteras!!

De flesta IVF bloggarna man läser har faktiskt slutat i graviditeter. Söta mjuka bebisar som blir kanske om något lite mer älskade för deras föräldrar vet vikten av att vänta på något som inte tycks komma. Men som genom mirakel faktiskt kommer.

 

Jag känner mensvärk just nu.. Jag ber om mitt mirakel, blundar och tänker. Vår tid kommer, vi kommer få vårt underverk.

 

//Mrs

I natt drömde jag att min bästa vän Fröken S var ett totalt psyko. Hon berättade i drömmen att hennes lillebror skulle få barn först, sen hon och hennes kille och sen om några år kanske jag och fina F. Hon riktigt hånade mig i drömmen och jag var arg som ett bi när jag vaknade. Ringde henne i panik för att dubbelkolla att det inte var sant. Det är så märkligt hur sinnet kan spela dig spratt. Jag tycker drömmar är obehagliga och föredrar helst att inte drömma. Drömmer jag något som jag inte gillar kan det förstöra en hel dag för mig.

 

I går var jag så ofantligt trött. Somnade redan vid 22-tiden vilket aldrig händer. Jag undrar vad det beror på? Jag är verkligen aldrig trött och har i perioder i mitt liv klarat mig på väldigt lite sömn. Vaknade till av att F kom in och berättade att vi vunnit fotbollen. En mindre fotbollsintresserad person än mig finns inte. Så jag blev mest irriterad och vände mig om för att återgå till mina märkliga drömmar.

 

Redan onsdag är det också. Veckorna går så fort. Samtidigt som jag tycker det är väldigt skrämmande så tycker jag det är ganska skönt nu. Om en vecka får jag ringa RMC igen och den gången måste dom faktiskt ta mig på allvar och skicka vår remiss. Dom har ju faktiskt väntetid också och i nuläget har jag inga förhoppningar om att få börja denna sidan året.

 

//Mrs L

Jag hade missuppfattat mitt mail jag fick av barnlängtan tjejerna. Detta var ett uppstartsmöte för att diskutera ett kommande möte. Men tänk vad mycket spännande vi har att se fram emot istället?

Jag är verkligen peppad som tusan att engagera mig i något viktigt och som dessutom berör så många.

 

//Mrs L

För ett tag sen så efterlyste jag tjejer i Skåne för träffar i vårt gemensamma ämne. Barnlöshet.

Jag skrev ett inlägg på ivfbloggar och jag är ganska glad för jag har fått relativt mycket respons. I går fick jag ett mail av en tjej som berättade att Barnlängtan (föreningen) startat en lokalförening och skulle ha öppet hus för eventuella nya medlemmar . Mötet skulle hållas den 12 September. Alltså nästa måndag. Så nu är min fråga till er. Är det någon som är intresserad av att följa med?

Kom igen tjejer. Tillsammans är vi starka och kan ge varandra stöd och tips.

Fredag. Min i särklass bästa dag i veckan. Helgen har inte börjar men man känner liksom helg feeling.

Denna helgen ska bli väldigt trevlig. I kväll ska jag och älskade F ha myskväll. Godis, onepiece, ryggbiff och film.. Vilka Svenssons vi är ibland. Det får man vara ibland inget fel med det. Vi har varken Volvo, Villa, Vovve eller barn för den delen så då är det ok att köra fredagsmys istället för after work ibland. Dock hade jag gärna bytt after worken vilken dag som helst bara ett barn fanns med i bilden. Vilken dag som helst!!

I morgon kommer fina vänner på middag. Jag älskar att anordna middagar och stå i en evighet att laga mat. Det är mysigt. Tror jag ska ta mig ett glas vin eller två.

Söndagen ska spenderas med Fröken S och en gammal vän från förr. Hon är bra den där från förr. Vi hade ett uppehåll i ca 10 år men nu verkar det som vi har strukit ett streck över gamla synder och börjat om. Det är bra. Omstarter är nyttigt ibland.

 

Varje helg i hela september är uppbokade med saker. Roliga saker varje helg. Precis vad jag behöver!!

 

Sen har jag och älskade F bestämt oss för att göra om hemma. Ett projekt som kan sysselsätta när hösten kommer. Vinkällare ska byggas och golv ska slipas. Sen ska vi ha vinkällarfest för alla vänner. Jag hoppas dock att jag inte kommer dricka vin då av naturliga orsaker.

 

//En halvsliten helgtörstande Mrs L

 

I dag är jag full av power. Idag har jag tro igen. Jag vet inte alls hur länge det varar så jag har fulla intentioner att njuta av min nyfunna hoppfullhet.
Idag finns bara att detta ska funka. Idag finns bara att det är faktiskt enda vägen. Allt annat är inte acceptabelt, allt annat finns inte i min världsbild.

//Mrs L