nästan vecka 17
Nu har det gått alldeles för längesen jag skrev igen. Mest för jag varit sjuk igen. Influensan två gången på en månad. Slå det. Sen har jag varit vansinnig över en sak gällande ofrivillig barnlöshet, och med risk att skriva något jag skulle få ångra höll jag mig helt enkelt borta från bloggen. Det finns andra viktigare fajter att ta.
Jag går in i vecka 17 (16+0) i morgon. Jag inbillar mig att jag ibland känner små puffar från magen. Men bara bär jag är kissnödig eller sitter på ett speciellt sätt. Men helt ärligt så kan det lika bra vara vad som helst. Jag längtar enormt tills man kan känna tydliga fosterrörelser.
Vi lyssnade på hjärtljudet länge med vår Angelsound i söndags. Det var underbart. Men jag ska bara göra det när oron är som absolut störst då jag hört att barnet kan bli stressat av det. Det finns inga vetenskapliga bevis för det, men jag vill inte ta risken ändå. Så det får bli i yttersta nödfall.
Jag har blivit besatt av babysajter. jag googlar barnkläder, barnvagnar, skötbord, spjälsängar.. Ja you name it och jag har kollat igenom halva internet i min framfart. Det finns ju så mycket fint.
Jag vill köpa allt. Vi har än så länge inte köpt något alls bortsett från en specifik sak till vagnen (som för övrigt inte är köpt, vagnen alltså) och en liten liten body . Tror min mamma färgat av sig i sitt tänk att man inte ska köpa något ifall något händer. Pappa och mormor fick springa runt som vettvillingar och tok-shoppa alla mina baby saker dagen efter jag föddes. Det är vad hon sagt iallafall min kära mamma. Så drastisk ska inte jag vara. Men jag har mentalt satt en spärr att inte handla innan RUL.
//Mrs L
Tror absolut att det är bubblan du känner. Jag kände bara av Pyret smått smått när jag sitt ner vid datorn. Nu i vecka 23 känner jag av bäbis när jag ligger ner också, men oftast är det fortfarande när jag sitter på jobbet eller i soffan :) Vad härligt att du börjar känna av er lilla älskling!
Jag pratade med min moster och mamma om det där med att våga börja köpa saker. De sa "kööööp!" OM det mot förmoda skulle hända något är det man köpt en del av sorgearbetet. Det är alltså bättre att man förberett på det roliga och fina istället för att vara orolig för något tråkigt. Annars är det ju som om graviditeten aldrig hänt... Dessutom är det ju en del av att få vara gravid, att få sitta och mysa och titta på barnsaker. Det gör jag varje dag :D kan inte låta bli jag heller.
Det lossnar efter ett tag och då känns det lättare att börja köpas saker. Då blir det riktigt skoj!
Kramar!!
Ps. ett tips är att spela in bubblans hjärtljud och spara till framtiden. Vissa spelar också in sitt eget hjärtljud så att de kan spela upp det för bäbisen när den är född. De blir ju lugn av det.
Jag känner igen det där längtandet efter att få känna något, eller i ditt fall veta att man känner något. :-) Det känns som en väldigt lång väntan, ibland.
Min far kan vara lite av en olyckskorp. Han envisas med att påminna mig om att saker och ting kan gå fel – varenda gång jag pratar om att M och jag har tittat på barnvagnar igen, eller när jag nämner att vi har bestämt oss för att inte beställa eller köpa något förrän efter ultraljudet (nästa vecka, äntligen!). Jag förstår inte hur han kan tro att jag är omedveten om vad som kan hända, med tanke på att M och jag har försökt sedan 2007... Klart jag har läst på, liksom. Så sist talade jag om för honom att vi väntar barn, inte missfall. Hoppas han förstod vinken.
Min filosofi här i livet är att man bör ta ut glädjen i förskott: i värsta fall får man i alla fall vara glad en gång då. Och i bästa fall får man glädjas dubbelt.
Man FÅR vara besatt. Njut av varje dag! Innan ni vet ordet av det, kommer det finaste ni sett till världen. Jag fixar "listan" innan dess!:)
Possåkram!
