Att ha hopp..
Jag har så svårt att vara positiv. För människor som inte känner mig så väl kan detta tyckas enormt märkligt. Jag vet inte hur ofta jag hör på både i mitt yrkesliv och privatliv att jag alltid är glad, sprallig och energisk. Men vad som händer inom mig är en helt annan sak. Jag funderar väldigt mycket, och just nu upptar IVF och barnlöshet hela min hjärna. Jag pendlar mellan att känna hopp och glädje vad som komma skall till att 10 minuter senare känna hopplöshet, orättvisa och sorg över att vi måste gå igenom detta. Jag pratar mycket om ”resan”. Min och F´s resa mot att förhoppningsvis en dag bli föräldrar. Just nu känns det som att planet står på startbanan och har tekniska svårigheter, och vi vet inte riktigt när avgångstiden blir.. Jag vill ju i alla fall vara uppe i luften och längta tills vi är framme. Märklig liknelse men så känns det.
Och jag som skulle klassas som en enormt världsvan ung dam, borde väl inte egentligen ha några problem att vänta en stund på en ny slott-tid? Men sanningen är att även i verkliga livet och i verkliga resor och på riktiga plan är jag enormt rastlös och vill faktiskt bara komma fram..
Nu är den första arbetsveckan avklarad. Jag är glad att fredagen kom fortare än jag anat… Jag längrat bara till hösten och vintern. Förhoppningsvis har vårt plan lyft då..
Trevlig helg!!
//Mrs L
