Jag är inte glad..
Detta är så löjligt att det knappt är värdigt att skriva om. Igår kablades ju nyheten om Kronprinsessans och prins Daniel väntade barn. JÄVLA SATANS SKIT skulle jag vilja säga. Jag och F gifte oss nästan samtidigt och jag har alltid haft henne som en sorts måttstock. Och vid varje misslyckande har jag tänkt : Jaja.. kronprinsessan är i alla fall inte heller gravid. Så löjligt men det är så jag tänkt. Hur ska man tänka nu? Om man nu är royalist som jag anser mig vara, är det då ok att inte glädjas åt Sveriges blivande tronarvinge? Jag känner mig så egoistisk.
Jag känner just nu att vi står i någon ingenmansland. Vi vet vad som är fel, Pergotime funkar inte (eller har i alla fall inte gjort än) och RMC säger åt oss att vänta.. Det är så enormt tärande! Jag vill bara kunna koppla bort tankarna. Tänka att det löser sig någon gång. Men varje gång jag tänker så kommer följdtanken: Vad gör jag om det inte löser sig? Hur går man vidare då? Jag vet ju redan nu att jag aldrig kommer känna mig helt hel eller tillfreds med ett liv utan barn. Usch, jag får bara inte tänka så. Det ska gå, det ska gå, det ska gå!!! Snart kan jag kontakta RMC igen och då måste dom faktiskt lyssna.. Jag måste koncentrera mig på att det faktiskt är 2 av tre som lyckas efter 3 IVF. Det kommer lyckas..
I morgon drar Malmöfestivalen igång. Hela vår vackra innerstad förvandlas en gång om året till ett inferno! Unga tjejer med alldeles för lite kläder, folk från närkommuner som tar bussen in och super sig redlösa och spyr ner vår vackra port, matos som sätter sig i kläderna, parkeringsplatser som fylls alldeles för fort, medelmåttiga band som ingen hört talas om. (Bortsätt från i fjol då Winnerbäck kom och förgyllde festivalen och jag kände att allt hade en mening igen). Får de det positivt. I 7 dagar kan jag irritera mig på annat än det faktum att jag är väldigt ledsen..just nu!
// Mrs L
