Lugnande Löfte..
Fröken S lovar att jag kommer bli mamma, Älskade F lovar att det kommer gå vägen, mamma lovar att jag kommer bli mamma någon gång, pappa säger att det inte ens finns några tvivel och jag själv upprepar orden det kommer gå, det ska gå hela tiden.
Jag vet mycket väl att dessa löften är för att lugna mig. Jag vet att ingen kan lova mig ett barn. Hur mycket jag än vill att dom ska kunna det och hur mycket jag än tror dom för stunden säger min hjärna det realistiska att man kan faktiskt inte lova någon man inte kan styra över. Det är sorgligt för jag hade verkligen velat ha ett löfte.
Ett löfte om att jag kommer få gå runt med en stor tjock mage, få Aaaaa:ande slängda åt mitt håll, få höra hur det lyser om mig, få föda ett barn och uppfostra det i kärlek med min fantastiska F. Jag hade verkligen velat ha det löftet..
Övertygelse är en annan sak. Oftast är jag övertygad att det kommer funka. Oftast är magkänslan bra. Idag är den tyvärr inte det och tvivel fyller mitt huvud. Inte bra alls. Jag hatar tvivel.. Men kanske mest av allt hatar jag att inte veta..
Mensen strular och varvar just nu ljusrött blod med brun sörja. Så sparsam att jag inte ens behöver tampong eller trosskydd.. Märkligt. Jag vet ju att jag haft ägglossning så jag borde ju ha mycket mens för att blöda ut allt som inte fastnade denna gången heller.
Ringde RMC för att kolla vad jag skulle räkna som ”första dag” berättade om min låååånga uppstart med bruna sörjor. Tjejen sa helt tillika att ALLA tjejer faktiskt har det brunt i början. Konstigt tycker jag, det har jag inte hört ialla fall..
Bokat in mig för akupunktur nästa vecka. Det är verkligen sååå dyrt. Men hjälper det eller om hon kan framkalla mens i tid till november är det värt det.
Har bestämt mig för att inte äta Pergo denna månaden innan uppstarten, jag får helt enkelt förlita mig på min kropp att fixa fram mensen själv.
//Mrs L
