Rädslan..
Jag är så rädd. Jag försöker vara positiv för tydligen finns det vetenskap som säger att det hjälper att vara positiv under en IVF behandling. Men jag är skit rädd för att vara ärlig. Jag tycker att jag lyckats hålla huvudet över vattenytan under dessa två veckor vi vetat snart. Sen vi fick tiden. Men nu är jag rädd. Jag är deppig och ledsen och jag tror jag vet varför. I och med att den dumma mensen inte kom så tänkte jag nog undermedvetet att det säkert hade tagit sig nu. Gravtestet i morse bevisade motsatsen. Och jag kan inte hjälpa mig själv att bli ledsen.. trots allt. Andra dummar tankar trillar in i huvudet då. Jag är rädd att falla. För släpper jag kontrollen nu vet jag inte riktigt var jag slutar. Jag måste försöka vara positiv igen.
Usch vilket mörkt inlägg det blev. Men jag har alltid tänkt att om man vandrar i mörker då och då hittar man lättare ljuset. Om det är dumt dravel eller sanning har jag dock aldrig kommit fram till..
//Mrs L
Hej vännen, ring mig om du vill prata. Jag finns här för dig.
Stor, stor kram
Anna
Jag gick igenom precis samma sak. Tills den sista mensen kom och det blev definitivt. Då vågade vi släppa allt. Sexet blev bättre, vår tid tillsammans blev mysigare och det var så skönt att vila i vetskapen om att vi kommer att bli så väl omhändertagna. Allt kommer att kontrolleras. Inget mera ovetskap om ägglossning skett osv.
Det känns säkert inte så nu men det kommer snart en dag då det börjar lätta. Och sen kör ni bara på. För det kommer att gå bra. Det är en skrämmande resa på så många sätt men tänk vilket jättekliv ni gör mot ert barn! :)
Hoppas det känns bättre snart fina du. Prata med varandra och försök sedan släppa lite lite.
Är helt 100% säker på att det kommer att gå bra för er!
Kramar!
