InteUtanF

Det blev en lucka igår. Orken fanns inte, inte lusten heller. Jag stannade hemma från jobb, Jag som är extremt plikttrogen och karriärsdriven begick dödssynden. Jag stannade hemma! Jag var inte sjuk och hade egentligen inga skäl till att vara hemma. Men jag var trött och jag behövde vila. Jag måste andas, förbereda mig på vad som ska komma i mitt liv. Förbereda mig på den nya fasen vi nu är på väg att gå in i. Jag känner nu att jag sitter i väntrummet. Jag hatar väntrum. Du har gjort något för att komma till väntrummet men du måste sitta ner och vänta för att gå vidare. Ett meningslöst steg till att komma vidare. Man sätter inte sig själv i väntrum. Man blir satt där av andra.

Tiden går sakta och tankarna spinner fortare än tiden. Jag har börjat analysera sjuka saker. Visste jag att elefanter var symbolen för adoption för att mitt huvud undermedvetet alltid vetat att jag inte kunde få barn? Började jag mitt förbannade Googlande på IVF för jag visste att vi skulle behöva gå den vägen? Såg jag Öresundsklinikens röda spermie-bil som ett tecken? Jag letar tecken i allt. Det är självklart inte sunt och ännu mindre sanningsenligt. Men ju närmre jag kommer den 2 November, ju fler nojor kommer till mig. Tankarna förökar sig som ringar på vattnet och små små tankefrön blir till nattlånga våndor och funderingar . När solen sen går upp är allt bättre, i ljuset kan man inte se tankeskuggorna lika lätt. Resonemangen blir logiska igen. Och den enda tanken som ska finnas i huvudet tar åter plats: DET SKA GÅ!! DET KOMMER GÅ!!

Trevlig helg och jag hoppas att alla Skånetjejer som läser denna lilla dagbok kommer till vårt öppna hus på söndag!

//Mrs L