InteUtanF

Älskade F. Tänk om vi visste vilka prövningar vi skulle utsättas för du och jag, tänk om vi visste den där natten i december 2006? Hade vi tvekat? Hade vi gjort andra val? Min övertygelse säger nej. Jag hade inte ändrat något i vår i historia. Dels för den är vår och ingen annans, dels för den fört oss närmare än jag någonsin kunnat tro. Ibland tror jag att vi är samma, sammansvetsade i obrytbara band. Jag kan höra på din andning hur du mår, på ditt tonläge vad du ska säga innan den är sagt.

Du är allt. Min älskare, partner, bästa vän och kanske det viktigaste av allt pappa till Bubblan. Vårt mirakel som vi väntade så länge på. Men hon kom, precis som du sa. Att hon skulle komma till oss, när hon var redo, när hon hittade oss.

I går låg du på min mage och läste sagor för din dotter. Hiawata, den lille jägaren. Om indianpojken som ville bli jägare men som insåg att det var bättre att bli upptäckare. Att man ska ju inte skada levande ting. Du läste med sån inlevelse och hade du tittat upp så hade du sett tårarna i mina ögon. Inga sorgliga tårar som året innan. Utan tårar av stolthet och lycka. Att just jag och Bubblan får spendera våra dagar med dig. Bubblan visade sin uppskattning (tror jag iallafall, för hon sparkade som aldrig förr).

Jag kommer aldrig att kunna förstå hur du gjorde när du charmade dig rakt in i mitt hjärta. Byggde bo och bestämde dig för att stanna. Men jag vet att jag vill inte behöva vara utan dig en sekund av mitt liv.

Förevigt är för kort tid när det är med dig..

// Din fru och människan på jorden som älskar dig till pluto och tillbaka, 15 varv runt jorden och tillbaka igen.