InteUtanF

Jag har varit ganska slut i huvudet sen RUL i fredags. På något sätt har jag kunnat andas mer nu. Rädslan har varit lite längre bort. Dock fick jag en tillfällig svacka igår. Vid 18.00 tiden igår efter vi ätit så fick jag "håll" i magen. Hela höger sida stramade och jag kunde inte andas in eller ut ordentligt. Kändes precis som man sprungit en min otränad. Efter en 40 minuter släppte det men jag blev som ni säkert redan listat ut panikslagen. Barnmorskan Rebecca sa att det var ligamentsmärtor och inget att oroa sig för. Stackars F väckte jag 30 minuter innan väckarklockan idag för jag ville lyssna på Bubblan innan jag gick upp. Hur han står ut med mina ryck kommer jag nog aldrig förstå.

Snart är det påsk. Tänk vad livet kan förändras på ett år. Förra året fick vi veta på en påskmiddag att F´s kusin skulle få barn. Mitt hjärta brast. Och det kändes som om vi aldrig skulle komma fram själva. Ett år senare sitter vi här med en rejäl kula på magen med ett regelrättigt mirakel inuti.  Aldrig någonsin har jag älskat någon så. Kanske ska måla min kalaskula till ett påskägg i år?

Vi har fullsmockat med planer hela påsken. Det jag mest ser fram emot är torsdagens bravader med fröken S. Vi ska göra en sak som vi gjorde i tid och otid när vi var 18 år. Vi ska gå och äta på Jensens Böfhus och sen på bio. I vuxen ålder kan jag räkna gångerna jag ätit på Jensens.. tycker det är lite som de vuxnas Mc donalds, men på torsdag tycker jag att det ska bli riktigt underbart!!

Sen avlöser påskmiddagarna varann. Helgen avslutas med att F ska fota en kär väns söta son.

Det blir lätt, han liknar en sagoprins från en disney-film. Tror inte han kan bli dålig på foto om jag ska vara ärlig.

//Mrs L

Och så dagens konstaterande: Mammajeanse! Varför började jag inte med det innan? och kanske ännu viktigare, hur i helskotta ska jag någonsin kunna ha något annat igen?