InteUtanF

I går när vi skulle gå och lägga oss brast det för mig totalt. Jag grät som om någon satt på en kran. Tårarna sprutade hysteriskt och alla onda tankar kom upp till ytan. Att bära på en sån förlamande rädsla. Och till detta la jag på alla anda orättvisor i världen. Så det som började med att jag grät över att jag var orolig att förlora älskade Bubblan slutade med att jag satt och stortjöt för att äldre människor är ensamma, gamla män i farfarskepsar som ser så sorgsna ut, barn som far illa och tusen andra saker. Oj vad jag grät. Tror aldrig F har sett mig så. Och det är kanske inte alltid lätt att förstå. F kontrade med att säga: men allt är ju så bra. DU bär på ett mirakel, har mig, fina vänner och fantastisk familj. Det är så sant. Men det kanske är så att om man har mycket har man mycket att förlora? Vad vet jag?

Annars har helgen varit lugn och skön. I lördags hade vi skaldjursfrossa med hummer, havskräftor, färska räkor. Så himla gott! Synd att det är så dyrt annars hade jag ätit det 5 gånger i veckan minst.

Och så köpte jag en ny balklänning. Denna lördagen bjuder nämligen på bal. Det ska bli trevligt även fast jag inte känner för att visa upp mig så där vidare mycket. Blek, med ofixat hår och dålig hy. Ähh vad gör egentligen det? Jag och Bubblan kan i alla fall gå runt i en fantastisk klänning. Det är alltid något.

Så dagens lärdom får bli: Bryt ihop och kom igen.. Det tänker jag försöka i alla fall.

P.S jag har fått massa frågor om vagnen jag skrev om. Det är verkligen ingen hemlighet eller så, men jag vill inte berätta förrän det kommer lite närmare. När det är mer verkligt..

//Mrs L