Dagarna går..
Dagarna går och jag har inte riktigt något vettigt att skriva. Jag tycker att tiden står still och jag längtar efter sparkar så jag vet att det bor någon i magen. Illamåendet är nästan borta till min stora förskräckelse. Den kommer då och då när jag är hungrig. Men jag har fått en gräslig halsbränna på natten. Inte heller detta oangenäma bekymmer rör mig i ryggen. Jag älskar de få symtom jag har.
Något annat jag tänker på mycket är att jag inte kan känna min livmoder. Jag har hört att det ska kännas som en kant och en hård boll. Jag känner ingenting. I morgon går jag in i vecka 12. Är inte det märkligt?
Jag tänker mycket på vår graviditet. Fröken S säger att hon aldrig tror jag kommer kunna njuta fullt ut av denna graviditeten och att min oro kommer hålla mig i järngrepp. Jag hoppas hon har fel, men jag tror hon har rätt.
Idag åt jag sista tabletten folsyra jag fick från RMC. Nu har jag köpt några Gravid vitaminer från Apoteket som man tydligen skulle få hela dagsbehovet av allt man behövde under graviditeten. Hoppas dom är bra. Det är svårt att veta vad som är rätt och fel.
Idag fyller världens bästa mormor år! 88 år och världens coolaste! Och så kommer F hem. Jippie! Då kan jag sova igen. I går när jag kom hem stod det tulpaner utanför dörren. Det roligaste var att det var en kund till F som skickat det med kortet : Tack för vi fått låna F ett par dagar..
Tyckte jag var sött och jag var helt chockad.
//Mrs L
Älskade vän, det är jättesvårt det där med livmodern. Jag fastnade i en nojja ett bra tag över hur det kändes eller inte kändes. Till slut släppte jag det. Hela tiden har jag fått höra att man inte kan känna för alla har olika livmödrar (heter det så?). TF sa till mig på skarpen att inte jämföra mig med andra alls eftersom det kan vara såå olika. Dessutom vet man inte riktigt vad som är vad där inne.
Allt är fint vännen!
Kramar!
