InteUtanF

När jag stängde ner denna bloggen trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka hit. Jag var klar, bearbetad och tom. Rädd för att förlora barnet jag bar på. Rädd för att ramla på målsnöret. Nu är jag tillbaka.

Miraklet som jag kallar Bubblan är nu en energisk 1 åring som jag älskar mer än livet själv. Hon äger mitt hjärta och min själ. Hon som föddes ur kämparglöd. Det märks nästan, hon är en viking med kraft och styrka mer än någon annan jag mött. Hon kom ut med segrarposen, men ena armen över huvudet. Precis som superwoman.

 

I morgon 14,37 fyller hon 1 år. Jag kan inte förstå det. Var tog tiden vägen? Den stod ju still så länge.. Det är nästan som om tiden tar igen tid. Och jag hänger liksom inte med. Hon med sitt långa bruna hår och de blåaste ögon. Hon! Hon vi väntat på. Men varför är jag då här igen?

 

Enkelt, jag var inte klar. Jag var inte klar med orden. Och historien som på någotsätt smärtat mig så blev ok i takt med att Bubblan växte. Bubblan heter föresten Astrid. Det vackraste namnet i hela världen. Starkt och rent. Som hon. Jag inser nu att min historia som jag trodde var slut, hade ju bara börjat. Den där berg och dal banan som jag beskrev så ofta åker fortfarande.

 

Vi planerar för syskon, likt andra planerar semesterresor. För Astrid hon är som gjord för att bli storasyster. I mina drömmar blir hon det..

 

Det här året har gett mig mer än något annat år. Det är som hela livet innan henne fick plötsligt mening i att hon skulle komma. Hon är och förblir min största kärlek. Och sin fars. För älskade F är Astrids största idol.

 

Jag tackar Gud varje dag för att hon kom. Och smyger samtidigt in en tyst önskan om ett syskon...

 

Kan man ha sån tur två gånger. Hittar mirakel en två gånger?

 

Om inte...Då fortsätter jag tacka högre makter för Astrid. Alltid alltid..

 

Häng med igen. Only time will tell.

 

// L