Att ladda om..
Idag kom mina föräldrar hem från Sydafrika. Ett land jag älskar och förundras över. Ett land jag en dag önskar visa Astrid och förhoppningsvis ett syskon. Så fort jag såg mamma började jag gråta, och hon sa med sin allra mildaste röst, "är där verkligen ingeting"? så när vi stod där bland nya masker och figurer som färdats tusen mil för att bli en i mängden på mina föräldrars väggar, lät jag tårarna falla fritt.
Åter igen har jag förundrats av familj och vänner. Som finns i nöden kanske till och med mer än i lusten.
Jag uppskattar det mer, för mörkret och jag är liksom närmre på något sätt.
Fröken S som bär mitt blivande gudbarn, Fina P som jag kommit så nära, Underbara A som jag känner hela vägen hit.. Och älskade älskade F som försöka få mig att flyta när jag bokstavligen drunknar.
Och älskade älskade Astrid, som får mig att fortsätta och till och med börja om.
Jag tyckte inte IVF var jobbigt sist. Helt ärligt.. orättvist. men inte jobbigt. Jag tycker det nu. Och med detta nederlag blev det ännu mer påtagligt. Hur kunde jag tro att det skulle gå så lätt två gånger? var jag verkligen så naiv?
Kommentarer
Postat av: Fröken solstråle
Älskade fina du jag blir så sjukt ledsen när jag läser att det inte tog sig och lite glad på samma gång över din enorma kämparglöd, ni kommer få ett syskon och det ska fasen lyckas, finns inget som säger att det inte ska göra det.
2014 it is!!!!<3
Postat av: Lollo
Jobbig läsning! Känner med dig! ❤
Postat av: Evl
Nej inte naiv, hoppfull för det måste man vara. Det kommer att lyckas tillslut och det kommer att bli bra <3!
Kram
Trackback
