Om att börja om...
Jag har varit ett vrak, ett sönderslaget träskepp som krossats mot klipporna! På någotsett kom allt ikapp mig. Allt vi gick igenom innan, allt vi skulle gå igenom nu. Orättvisan, ovissheten och oron. De tre O:en. Jag blev så ledsen när dom stoppade oss. Så himla nedslagen, av ett endaste litet nej. För det är väl ingen som säger nej i sovrummet. Dom sa till och med nej en gång till. En läkare satt och sa att jag pressade henne. Om något pressade jag henne på svar. Varför ville inte slemhinnan ut?! Var det kört föralltid? Skulle det någonsin bli syskon? Jag sökte svar i något märkligt. Grät och föraktade tanken att jag och älskade F åter igen satt i ett väntrum och skulle skaffa barn. Har universum och högre makter verkligen inte sett så bra föräldrar vi är. Hur vi älskar vår dotter högre än allt och gör allt som bara går att göra för henne.
En järnfe kom och byggde bo i vår sängkammare. Hon heter Emma och ska bringa tur. Och en ny mus som heter Åke. Efter den mest högaktade mannen jag vet. Jag måste ha dessa saker och ting, för att lägga min tur i något annat än i mig. Igår var det dags för UL igen. Denna gången såg allt bra ut. Slemhinnan var drygt 8 mm och idag började jag med crinone. Precis som förr. Låt det gå vägen.. Snälla låt det gå vägen!!
Lilla barn där ute någonstans,
Kom till oss och din syster. Vi längtar efter dig så och känner dig på något märkligt sätt. Precis som om jag känner din närvaro fast du inte finns. Kanske mammor kan det? Vi väntar på dig! Och längtar efter dig.
Vi älskar dig! Men du kommer nog när din själ är redo. Snälla låt den vara redo nu. 
Kommentarer
Postat av: Evl
Tänker på er flera ggr varje dag och hoppas att det går vägen nu <3 klart universum vill att ni ska få fler barn. Ni är så underbara. Kramar <3!!
Postat av: Fröken solstråle
KLART det ska funka!!! Hejja slemhinnan nu jädrans ska hon få ett syskon<3
kramar i massor
Trackback
