Tystnad..
Min tystnad här beror som vanligt på min rädsla. Ända sedan jag hämtade ut medicinerna har en tomhet spridits i mig. Varför vet jag egentligen inte. Men jag är hysteriskt rätt och går som i en bubbla. Jag hör liksom inte vad folk säger längre. Jag är fortfarande ganska bra på att le. Jag tror inte folk som inte känner mig så väl misstänker att jag bär på 34 tons oro. Men dom som känner mig ser det nu direkt.
Jag vill så det värker.
Väntar på mens så jag kan börja äta piller. Och räknar dagar precis som förr.
Var hos akupunktören igår. Hon sa att jag hade tomhet och kyla i mig. Det förstår jag totalt. Jag känner ju det själv. Den där kylan...
Hoppas hon kan vända den till värme. Jag vill ju att min lilla piggelin ska trivas.
Jag förstår och har tänkt på dig. Känner också de där känslorna komma smygande.
Tror absolut att akupunktören har fel med den där kylan. Du är en av de varmaste och finaste jag vet. Klart pigellinen kommer att trivas <3!
Kramar!
Det kommer gå vägen Lina! Och du sprider bara värme - den känner vi alla!
