Om påskharar, och vänner långt här i från..

Påsken flöt inte förbi. Den kom med ett brak och det braket är min gudson. Bedårande och helt perfekt, bestämde han sig för att komma 3 veckor tidigare under den värsta dramatik jag någonsin mött.
Hans mamma är föralltid en superhjälte för mig. Och när jag satt där med honom i min famn. Och hans alldeles nya ögon tittade på mig. Så var det så oändligt mycket kärlek men också en ilande längtan, att detta vill jag också uppleva igen.
Absolut inte det sättet han valde att göra entré. Men att få uppleva hela det där magiska. Jag läntar efter det så jag håller på att bli tokig ibland. Samtidigt så njuter jag mer och mer av lilla A. Den där fantastiska varelsen som pekar på mig och sin pappa och utbrister: - Äkkar!! Jag smälter som smör i solsken och springer fram och kramar henne, och berättar att mamma älskar dig också. Mer än du någonsin kommer kunna förstå.
Mensen kom igång idag. Snälla låt det vara den sista mensen jag ser på jäkligt länge. Vad säger du universum? 12-13 månader utan mens nu va? Jag fyller 31 nästa vecka. Ingen ålder så där, men jag känner mig gammal i barnfabriken. Det känns som det inte finns tid.
Men det gör det ju. Och allt har ju sin mening, det är jag väl medveten om. Den som skall komma kommer, när tiden är rätt.
Träffade en gammal vän igår. En tjej jag inte haft kontakt med på flera år. Hon är nu i startgroparna till RMC och så sanslöst positiv. Jag fick ett värmande mess efteråt att jag gav henne bra energi. Sanningen är att hon gav mig energi. Tack!
Allt blir bra i slutendan.. Är det inte bra är det inte slutet heller. Hur många gånger har man inte hört det? Men någonstans är det ju så och man påverkar sin egen framtid något enormt.
Att aldrig ge upp är väl ett sätt att påverka. Vi ger aldrig upp.. än en gång är jag förundrad över mina fina IVF-vänner som än en gång rustar för kamp tillsammans. Gemenskapen vi skapar här på nätet. Mil ifrån varann. Jag har ju föralltid min älskade Lise,
Underbara människa som jag aldrig träffat men ändå känner mig mer än 99,9% av alla mäniskor jag mött. Du är fantastisk! Och vi kommer nå våra mål. Du vet det va?

 

 


Kommentarer
Postat av: Lise

Ja det vet jag! Tillsammans når vi målet igen. Det finns inget annat <3
Puss och kram!

2014-04-28 @ 12:58:36
URL: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0