Ett nytt år knackar på dörren..
2011 lider mot sitt slut. Ingen är mer tacksam över det än jag. Jag känner en enorm hatkärlek till detta året.
För detta året har utan tvekan innehållit fler tårar än jag någonsin kunnat drömma om att fälla. Detta året ska förevigt ha en plats i mitt hjärta som ett tappat, olyckligt år. Men också det året det vackraste i världen började växa i mig. Trots allt mörker, och alla hinder den skulle behöva korsa för att ta sig hit. Jag älskar själen som har slagit sig till ro i mig och jag har ingen högre önskan än att det lilla liv ska stanna hos oss. För det är så efterlängtat, så älskat.
Men trots detta under, detta fantastiska mirakel ser jag tillbaka på 2011 med små hugg i hjärtat. Ett syrefattigt år. Ett vakum. Ett väntrum.
Vi väntade på ett barn, en själ som inte ville komma till oss. Kanske hade den svårt att hitta hit. Undersökningar avlöste varann och besked om spermier som inte ville vara så många som dom skulle och ägglossningar som lös med sin frånvaro. Aldrig har jag kännt mig så lite kvinna som då. Och jag kan bara försöka känna det F kände i det där lilla läkarrummet där beskedet kom.
Pergotime tvingade fram ägglossningar men vårt mirakel ville inte komma. Trots schemalagt sex och benen i vädret.
Jag längtade efter IVF, att få sätta sprutor i magen och göra något konkret.
Sommaren regnade bort. Det gjorde inte så mycket, det passade mitt humör perfekt. Ingen kräver att man ska skratta och le när det ösregnar i Juli.
Och så kom hösten. Och vi började vår resa mot RMC.
Och mitt där och då som om inte året dragit med sig tillräckligt med plågor somnade morbror och lämnade min mamma som ett skal. Det var svårt att se hennes sorg. För just då började min otur vända.
Jag vill tro att med morfar på ena axlen, farmor på andra och morbror som håller min hand gick det vägen.
Jag känner faktsikt så att jag fått gudomlig hjälp. Som om mina böner äntligen blev hörda. Som om mirakel händer.
En klok männsiska sa till mig när det kanske var som värst, när en själ lämnar så kommer det en ny. Tack för ditt stöd Jolle. Jag hoppas att du vet hur tacksam jag är. Det är fantastiskt att kunna stötta och trösta en trasig männsika som ringde dig i hysteri där den 23 Maj. Ditt lugn, din ärlighet men kanske mest din person har betytt mycket.
Vänner har kommit och gått under året. Sådanna jag trodde var äkta har sakta bleknat bort. Nya har kommit på intåg, gamla har kommit åter och S står där hon alltid stått. Vid min sida. Det älskar jag henne föralltid för. Och hennes liv är så olikt nu. Hon hittade mannen hon ville leva med efter många år som singel. Hon är numera sambo och om jag inte tar mig fel så ser jag ett lugn i hennes ögon jag inte sett innan. Förändringar är inte dåligt älskade vän, det är bara en ny vardag efter ett tag. Älskade A bor kvar 60 mil ifrån mig. Men hon är högst närvarande i mitt hjärta och sinne. Jag önskar hemligt att hon flyttar hem, men jag är så stolt över vad hon åstakommer där.
Min familj har fått en viktigare roll. Inte MIN familj så. Den är starkare än någonsin och mamma och pappa är fortfarande mina bästa vänner, så som dom alltid varit. Inget ändrar på det.
Men min "nya" familj visade sidor jag nu ser upp till med glädje. En svägerska som ringde och ringde och ringe. som tröstade när det behövdes. Som höll hemligheter när ingen visste. Och en som grät när lyckan kom. Maria. Jag vet att du läser detta. Tack!!
Så det är med stor glädje och faktiskt en gnutta sorg jag säger hej då till 2011.
Tack för jag fick behålla mitt sinne efter denna prövning. Tack för du gjorde mig och F mera sammanflätade, tack för du fick mig att kämpa, tack för du fick mig att inte ge upp, tack för du prövade min styrka, tack för du satte vänskap på prov, tack för du visade att medmännsikor finns närmare än vad man tror ibland och tack för du fick mig att tro på mirakel.
Nu vänder vi blad. Jag hoppas och ber att 2012 är ett lyckans år. Ett år där skratten är fler än tårarna.
Ett år där foglossning, blöjbyten och vakna nätter tar över våra liv. Jag längtar.. Jag längar efter allt!!
Tack fina läsare. Ni har betytt så mycket för mig. Tröst ovillkorslöst när man behövt det som mest. Tack älskade vänner som läser och följer på avstånd. Tack pappa för dina kloka kommentarer.
Gott nytt år finingar!! Må alla era önskingar gå i uppfyllelse!!
Vi hörs på det nya året.
All kärlek
// Mrs L eller kort och gott Lina
För detta året har utan tvekan innehållit fler tårar än jag någonsin kunnat drömma om att fälla. Detta året ska förevigt ha en plats i mitt hjärta som ett tappat, olyckligt år. Men också det året det vackraste i världen började växa i mig. Trots allt mörker, och alla hinder den skulle behöva korsa för att ta sig hit. Jag älskar själen som har slagit sig till ro i mig och jag har ingen högre önskan än att det lilla liv ska stanna hos oss. För det är så efterlängtat, så älskat.
Men trots detta under, detta fantastiska mirakel ser jag tillbaka på 2011 med små hugg i hjärtat. Ett syrefattigt år. Ett vakum. Ett väntrum.
Vi väntade på ett barn, en själ som inte ville komma till oss. Kanske hade den svårt att hitta hit. Undersökningar avlöste varann och besked om spermier som inte ville vara så många som dom skulle och ägglossningar som lös med sin frånvaro. Aldrig har jag kännt mig så lite kvinna som då. Och jag kan bara försöka känna det F kände i det där lilla läkarrummet där beskedet kom.
Pergotime tvingade fram ägglossningar men vårt mirakel ville inte komma. Trots schemalagt sex och benen i vädret.
Jag längtade efter IVF, att få sätta sprutor i magen och göra något konkret.
Sommaren regnade bort. Det gjorde inte så mycket, det passade mitt humör perfekt. Ingen kräver att man ska skratta och le när det ösregnar i Juli.
Och så kom hösten. Och vi började vår resa mot RMC.
Och mitt där och då som om inte året dragit med sig tillräckligt med plågor somnade morbror och lämnade min mamma som ett skal. Det var svårt att se hennes sorg. För just då började min otur vända.
Jag vill tro att med morfar på ena axlen, farmor på andra och morbror som håller min hand gick det vägen.
Jag känner faktsikt så att jag fått gudomlig hjälp. Som om mina böner äntligen blev hörda. Som om mirakel händer.
En klok männsiska sa till mig när det kanske var som värst, när en själ lämnar så kommer det en ny. Tack för ditt stöd Jolle. Jag hoppas att du vet hur tacksam jag är. Det är fantastiskt att kunna stötta och trösta en trasig männsika som ringde dig i hysteri där den 23 Maj. Ditt lugn, din ärlighet men kanske mest din person har betytt mycket.
Vänner har kommit och gått under året. Sådanna jag trodde var äkta har sakta bleknat bort. Nya har kommit på intåg, gamla har kommit åter och S står där hon alltid stått. Vid min sida. Det älskar jag henne föralltid för. Och hennes liv är så olikt nu. Hon hittade mannen hon ville leva med efter många år som singel. Hon är numera sambo och om jag inte tar mig fel så ser jag ett lugn i hennes ögon jag inte sett innan. Förändringar är inte dåligt älskade vän, det är bara en ny vardag efter ett tag. Älskade A bor kvar 60 mil ifrån mig. Men hon är högst närvarande i mitt hjärta och sinne. Jag önskar hemligt att hon flyttar hem, men jag är så stolt över vad hon åstakommer där.
Min familj har fått en viktigare roll. Inte MIN familj så. Den är starkare än någonsin och mamma och pappa är fortfarande mina bästa vänner, så som dom alltid varit. Inget ändrar på det.
Men min "nya" familj visade sidor jag nu ser upp till med glädje. En svägerska som ringde och ringde och ringe. som tröstade när det behövdes. Som höll hemligheter när ingen visste. Och en som grät när lyckan kom. Maria. Jag vet att du läser detta. Tack!!
Så det är med stor glädje och faktiskt en gnutta sorg jag säger hej då till 2011.
Tack för jag fick behålla mitt sinne efter denna prövning. Tack för du gjorde mig och F mera sammanflätade, tack för du fick mig att kämpa, tack för du fick mig att inte ge upp, tack för du prövade min styrka, tack för du satte vänskap på prov, tack för du visade att medmännsikor finns närmare än vad man tror ibland och tack för du fick mig att tro på mirakel.
Nu vänder vi blad. Jag hoppas och ber att 2012 är ett lyckans år. Ett år där skratten är fler än tårarna.
Ett år där foglossning, blöjbyten och vakna nätter tar över våra liv. Jag längtar.. Jag längar efter allt!!
Tack fina läsare. Ni har betytt så mycket för mig. Tröst ovillkorslöst när man behövt det som mest. Tack älskade vänner som läser och följer på avstånd. Tack pappa för dina kloka kommentarer.
Gott nytt år finingar!! Må alla era önskingar gå i uppfyllelse!!
Vi hörs på det nya året.
All kärlek
// Mrs L eller kort och gott Lina
Kommentarer
Postat av: Finurlan
Gott nytt år på er med! :) Vi ses till nästa år...
Kram
Postat av: Lollo
Gott Nytt! Ja låt 2012 vara blöjbyte, vakna nätter och foglossningarnas år:) stor kram!
Postat av: Fröken A
Nytt år älskade du och ett väldigt stort och viktigt sådant. Detta blir ett år vi sent kommer att glömma. Älskar dig fina starka du.
Postat av: J
Hej Fina!
Nu har jag skummat igenom din blogg och känner igen mig i så mkt. Jag hoppas att allt kommer gå vägen för er, tänker på er. Se min blogg för en liknande resa. Börjar med primolut nor imorgon.
Trackback
