InteUtanF

1..2..3.. Andas...

Rul:et i morse gick bra. Bra i bemärkelse att vi fick veta att det var en ytters fin och helt normal bebis som låg och slog och sparkade i magen.
Anledningen till att jag inte känner ett skvatt är att min moderkaka ligger i framvägg. Typiskt! Jag som gärna vill känna allt. Bubblan visade att den brås på mamma och envisheten är redan nu stor. Vägrade att vända på sif hur mycket barnmorskan än puffade och puttade. Bubblan räckte till och med tunga som någon sorts markering att nu få ni faktiskt sluta. Men barn morskan stod på sig och till slut vände den sig.
Jag är lycklig och rörd. Lugnare och kan andas djupare.

Vi fick även veta om könet på Bubblan! Inte för det spelar någon roll alls, men det är ändå kul att veta.
Vad det är som gömmer sig i magen får vara en hemlis ett tag till. Vi ska bara njuta av det lite själv först. Men jag kan säga så här till en speciell vän. Lise. Du hade rätt!

Trevlig helg till er alla fina underbaringar!!

Nu ska bloggen förhoppningsvis bli mer positiv. Va fasiken, vi kanske till och med kan slänga in ett gäng "normala" inlägg.

//Mrs L

Jag kommer nog inte uppdatera innan fredagens RUL. Jag är nämligen så nervös att jag fullständigt brutit ihop. Känner inte igen mig själv alls. I går grät jag i F´s famn i två timmar. Anledning? Att han skulle på konferens och skulle sova borta hela veckan. Jag vill inte lämnas ensam med mina tankar just nu.

Tankarna snurrar så fort i huvudet och jag är livrädd att jag inte känner Bubblan. Det var en vecka sen jag kände något alls. Jag vet ju att Bubblan lever då vi lyssnade på hjärtat hos barnmorskan. Men jag har helt sjuka teorier varför h*n inte sparkar.
Jag har aldrig varit så vättskrämd att något ska vara fel. Jag vill inte tänka så men tankarna kommer hela tiden.

Så just nu tar jag paus i några dagar.



//Mrs L

Jag har ju glömt att skriva om mitt första möte med barnmorskan som ägde rum i onsdags.

En jätte mysig "tant" som hon själv sa. Hade jobbat där jätte länge och var enormt sympatiskt.

Jag berättade mycket om min enorma oro för allt och inget. Och hon konstaterade snabbt att hon och jag skulle träffas mer än vanligt för att försöka lugna mina nerver. Så istället för att träffas igen i vecka 25 ska vi träffas i vecka 21 också.

Mitt järnvärde var bra och urinen likaså. Dock måste jag göra en sockerbelastning då min kära far har åldersdiabetes och det är tydligen kopplat till graviditetsdiabetes.  Hjärtljudet låg och pendlade mellan 145-150 slag i minuten.

Jag är fortfarande väldigt orolig att jag inte känner Bubblan mer. Överallt står det ju att om man känns de berömda fjärilsslagen, bubblorna och fiskstjärtarna så ska sparkarna komma 1-2 veckor efteråt. Men jag har ju känt fladder nu i snart 3 veckor?!

Samtidigt som jag vill att nästa fredag ska komma blixtsnabbt.. gärna i eftermiddag, så är jag galet nervös. Tänk om inte allt är som det ska? Jag vet inte vad jag gör då. Där är bloggarna dåliga igen, man har läst skräckhistorier om vad som kan hända och då glömmer man alla andra bra historier.

Dom bra historierna är ju så många fler. Jag önskar inget högre än att vi också ska vara en av dom bra historierna.

Och så är det ju snart helg! Fast det blir ingen helg för mig. Vi ska nämligen jobba lördag hela företaget. Jag är måttligt road av det och ganska sur att behöva lägga en hel lördag till att jobba. Dessutom så ska vi ha öppet för allmänheten och jag måste stå hela dagen. Står jag förlänge svullnar mina fötter till elefantstorlek och jag känner av foglossningen.  Och min arbetströja som vi måste ha i dessa sammanhang är en tajt S. Den kommer sluta så där snyggt under bysten just nu..

Nä jag är nog en ganska inbiten kontorsråtta som inte ser sådana här saker som särskilt upplyftande.

Men jag önskar alla er andra en fantastisk helg med allt vad det innebär. Tänk på mig och mina elefantfötter när ni slänger upp era fossingar i soffan och äter frukost framför morgontv efter en sovmorgon.

P.S. Och så måste man nästan som en människa i sina sinnes fulla bruk kommentera den senaste bloggstormen i IVF världen. En bloggerska som ganska klumpigt utryckt sig att  det finns för många bitterfittor i IVF-världen.  Och att man ska sluta tycka synd om sig själv och rycka upp sig "för fan". Till dig osympatiska människa vill jag bara säga: Det är enormt synd om dig! Du kan inte vara speciellt begåvad någonstans. Vem i helskotta är du som får döma andras känslor? Du sitter där med ett barn redan. Man får tycka och tänka vad man vill, men att skriva ut det på samlingsplatsen för alla IVF bloggar är aningen magstakt! Jag är dock hellre en bitterfitta än en mindre klyftig surfitta any day of the week. Sen har jag inte mer att säga i den frågan.. D.S

//Mrs L

I bland är jag så rädd att jag glömmer bort att njuta av att du finns i min mage.

Jag tror att det är för att väntan på dig var så lång och ibland tvivlade mamma. Förlåt för det älskade Bubblan. Jag skulle aldrig tvivlat på dig. Någon sa ju till mig att anledningen till att du dröjde var att du inte var redo än. Du fanns på något annat ställe i vårt universum. Kanske vilsen och letade efter oss lika mycket som vi letade efter dig?

Jag tror aldrig du kommer förstå hur efterlängtad du är. Men jag ska spendera varje dag i resten av livet med att få dig att förstå att du är den mest älskade människan här i världen. Jag ska viska till dig varje kväll när du ska sova att du är så efterlängtad. Att vi, din mamma och pappa skulle ta ner månen för dig, att vi, din mamma och pappa lever för ditt leende.

Jag är så nyfiken på vem du är. Är du en pojke eller flicka? Kommer du ha din fars ögon? Hoppas du slipper din mammas temperament.. Det kan bli synd om pappa om vi är två mot en.

Vad kommer du tycka om att göra? Vilken älsklingsrätt vill du äta varje fredag?

Du har så många som väntar på dig redan. Din farmor började tvätta klossarna redan när du var några mm stor, din morbror planerar vilka sneakers du ska ha och din morfar övar på sina historier så han kan berätta dom för dig. Och din pappa. Din pappa ligger varje kväll och läser om din utveckling, han läser tester om vilken barnvagn som är bäst och vilka tillsatser i maten  man ska undvika. Du hade aldrig kunnat få en bättre pappa än just han. Han vill så gärna att du ska börja sparka hårt så han kan känna dig. Han ligger med handen på min mage varje kväll och försöker locka dig till en kick. Själv tror jag att du blir så lugn av hans stämma så du somnar. Det gör jag. Alltid. Han har den förmågan din far. Så det bli nog han som sköter din nattning i framtiden.

Älskade Bubblan. Aldrig någonsin har jag älskat något så högt som just dig. Aldrig någonsin har jag längtat efter någon som just dig.

All smärta, att alla tårar som fälldes och att all hopplöshet som kändes. Att ilska och all frustration. Allt mörker.. Det var värt allt. och jag ångrar inget. Det gjorde att just du landade i min mage.

Vi längtar och älskar dig så fina Bubblan!

//Mrs L eller Mamma

Jag börjar bli riktigt dålig på att uppdatera. Har egentligen ingen förklaring alls på varför, men jag ska försöka bättra mig.

Förra veckan var fylld av oro. Jag tycker det är konstigt att jag inte känner Bubblan mer än vad jag gör. Lite diffusa svaga fladder känner jag någon gång då och då. Långt i från varje dag. Jag är ändå i vecka 18, snart 19. Borde det inte vara starkare då?

Och särskilt när jag kände så himla tydligt i vecka 16 och 17.

På onsdag är det dax att träffa barnmorskan för första gången. Det ska bli intressant. Mötet är en hel timme. Vad i helskotta ska man göra en hel timme med en barnmorska? Men det kanske behövs..

I lördags var jag och F och pratade på ett seminarium på RMC Malmö. Vi hade blivit tillfrågade om vi ville berätta vår historia i en paneldebatt om de nationella skillnaderna i landstingen. Vi var super nervösa men det gick strålande. Annika Dopping var moderator och utöver oss så var det ett par som ansåg att de blivit åldersdiskriminerade, politiker från norrbotten, stockholm och skåne. Barnlängtans ordförande var också där. Jag och F blev på något sätt "den lyckliga historien". Inget mig emot alls, även om jag anser att IVF kan aldrig vara lätt vare sig du gjort ett eller 10. Sorgen och längtan är ju densamma.  Höjdpunkten var dock absolut att träffa all personal på RMC. Både våra favorit sköterskor och vår fina läkare Leif var där och verkade genuint glada att träffa oss igen. Det var inget emot vad vi var. Vi sa i bilen hem att det är så märkligt att ha så starka känslor inför människor man knappt känner. Men dom är verkligen inpräntade i våra hjärtan och våra egna superhjältar.

Efter debatten så styrde vi kosan över sundet och spenderade kvällen med goda vänner i Köpenhamn. Denna underbara stad så enormt full av liv och fruktansvärt olik Malmö trots att det bara är 20 minuter och en bro emellan.  Vi drack drinkar på Rubys (en alkoholfri äppledrink för mig, men helt ärligt så hade jag lika gärna druckit fanta. Det hade gett mig lika mycket. Jag är löjlig på det sättet, alkoholfritt vin är inte heller något för mig) Och sen avslutade vi med middag på Khun Juk. Är ni i Köpenhamn bör inte detta lilla guldkorn missas. Det är asiatisk mat delux. Fantastiska smaker och ännu bättre service.  Tips tips tips!!

//Mrs L

Kände inget igår eller idag heller.. Börjar bli nervös på riktigt nu. Jag kände ju innan. Betyder det att det är något fel att det försvunnit??

Egentligen bryr jag mig inte om veckodagar längre. Måndag är inte måndag på något sätt. Jag räknar veckor från varje torsdag när jag går in i en ny vecka i graviditeten.

Hela lördagen var vi ute i babybutiker och tittade, klämde och kände. Det är galet vad mycket grejer man behöver till ett sånt litet knyte. Vi köpte faktiskt skötbord. Helt sjukt och jag fick ångest i samma sekund som vi drog Amex kortet. Alldeles för tidigt sa mitt inre.  Men vi hittade ett väldigt snyggt och funktionellt vägghängt skötbord från By Bo Design. Vi kan inte ha ett skötbord man ställer på golvet då vi inte har plats varken i badrummet eller i Bubblans blivande rum.  Och andra vägghängda skötbord är så breda och klumpiga. Detta är svensktillverkat och väldigt slitstarkt. Håller upp till 50 kg när andra bara håller upp till 20. Sen att det vunnit designpriser i New York och Sydney skadar inte heller. De hade bara ett kvar och sen skulle de inte ta in fler pga av ett alldeles för högt pris. Så just detta var nedsatt ganska mycket. Så vi slog till. Nu blir jag nervös bara jag ser det stå där lutat mot väggen i Bubblans rum.

Vi tittade även på vagnar och är nu ännu mer övertygade att vi gjort rätt val för oss. Jag tror inte det är någon större skillnad på dom stora märkena som Brio, Emmaljunga, Tretoria, Bugaboo eller Urban. Men vi har valt efter säkerhet, smidighet, design och funktion. Och vårt val har hela tiden fallit tillbaka på samma märke. Bugaboo. Jag gillar att den är så lättstyrd och lättanvänd. Dessutom väger den bara 8 kg med allt.

Nä nog om babytillbehör.

I lördags var jag på Mello-Middag hos fröken S. Med fanns också två finingar till tjejer och en väldans söt liten kille på 1,5 år. Han sprang runder och pekade, vinkade och smilade mest hela kvällen. Längtan efter Bubblan blev om något ännu större och jag längtar så tills jag ska få gå och natta min egen prins eller prinsessa. Hans mamma gav mig massa tips om mammarollen. Sånt man inte alls tänker på själv eller rent ut av inte vet. Jag tar tacksamt emot all info jag bara kan.

Söndagen bestod av brunch med Fröken S och Fröken A. Fröken A var nere från STHLM på snabbvisit och hon ville så klart se magen. Och vi ville ju träffa henne så det passade perfekt. Jag fick en fin present i form av randiga mysbyxor i mamma modell från Polarn och Pyret. Jag kommer leva i dessa byxor för något skönare har jag knappast varit med om!!

Och så skulle jag aldrig skrivit att jag nog kände Bubblan. För nu har jag knappt känt en tillstymmelse på flera dagar. Tack och lov har jag ju min Angelsound så jag vet att det finns ett fint hjärta där inne. Men jag är som kanske föga förvånande sjukt nervös ändå. 18 dagar till RUL. Måtte det gå fort.

Ett sånt här blev det.. fast i vitt. 

//Mrs L

Nu har det gått alldeles för längesen jag skrev igen. Mest för jag varit sjuk igen. Influensan två gången på en månad. Slå det. Sen har jag varit vansinnig över en sak gällande ofrivillig barnlöshet, och med risk att skriva något jag skulle få ångra höll jag mig helt enkelt borta från bloggen. Det finns andra viktigare fajter att ta.

Jag går in i vecka 17 (16+0) i morgon. Jag inbillar mig att jag ibland känner små puffar från magen. Men bara bär jag är kissnödig eller sitter på ett speciellt sätt. Men helt ärligt så kan det lika bra vara vad som helst. Jag längtar enormt tills man kan känna tydliga fosterrörelser.

Vi lyssnade på hjärtljudet länge med vår Angelsound i söndags. Det var underbart. Men jag ska bara göra det när oron är som absolut störst då jag hört att barnet kan bli stressat av det. Det finns inga vetenskapliga bevis för det, men jag vill inte ta risken ändå. Så det får bli i yttersta nödfall.

Jag har blivit besatt av babysajter. jag googlar barnkläder, barnvagnar, skötbord, spjälsängar.. Ja you name it och jag har kollat igenom halva internet i min framfart. Det finns ju så mycket fint.

Jag vill köpa allt. Vi har än så länge inte köpt något alls bortsett från en specifik sak till vagnen (som för övrigt inte är köpt, vagnen alltså) och en liten liten body . Tror min mamma färgat av sig i sitt tänk att man inte ska köpa något ifall något händer. Pappa och mormor fick springa runt som vettvillingar och tok-shoppa alla mina baby saker dagen efter jag föddes. Det är vad hon sagt iallafall min kära mamma. Så drastisk ska inte jag vara. Men jag har mentalt satt en spärr att inte handla innan RUL.

//Mrs L

Guds eller (F's) gåva till en orolig själ...
Jag har lovat att inte bli beroende, men vi får se hur det går helt enkelt.

//Mrs L

Jag är sjuk!! Snorig, hängig, ont i halsen och ynklig.. Jag är rädd att det ska påverka Bubblan. Sjukvårdsupplysningen säger att det inte gör det. Jag tror dom inte, förstår faktiskt inte varför jag envisas med att ringa dom när jag kommer fram till samma sak varje gång.

Men faktum kvarstår. Man ska fasiken heller vara sjuk på en fredag.. Det är taskigt!

//Mrs L

Nu har ett par dagar gått sen jag skrev igen. Humöret är bättre och jag har väl förlikat mig med att jag måste vänta i två hela dagar på RUL.

Igår var jag och hämtade ut mina första mammakläder. Det går inte att undvika längre, hur rädd jag än är. Magen är stor och nu ser man tydligt att jag är gravid och inte bara tjoffat i mig för många semlor. Är det någon som har tips på var man kan få tag i fina och prisvärda mammakläder?

Det jag köpte nu var en kjol, två klänningar, en tunika och ett par tajts på HM. Jag som är enormt klädintresserad och medveten om mitt utseende har bestämt mig för att inte handla vråldyra mammakläder som jag ändå inte kommer att vilja ha vid vårt eventuella barn nr 2. Jag vägrar helt enkelt lägga en förmögenhet på dyra mammakläder. Fast hade Odd Molly eller Hunky dory gjort mammakläder hade jag väl likt tusan varit där och handlat om jag känner mig själv rätt.. Som tur är behöver jag inte oroa mig för det.  Tips mottages tacksamt!!

Tröttheten har kommit tillbaka med råge. Jag är genomskinligt grå och ser trött ut. Det är inget som gör mig något, det är en uppoffring jag gärna tar för min älskade Bubblan, men jag önskar att jag orkade göra mer på kvällarna. Jag vill bara sova eller slappa i soffan så fort jag kommer hem från jobbet. Det är inte så likt mig.

Och så har väl ingen i Sverige undgått den första barnvagnsbilden på Prinsessan Estelle. En marinblå kviltad Brio Happy. Ganska förutsägbart om jag får säga det själv. Jag och en tjejkompis hade gissat att hon antigen skulle ha en Emmaljunga eller Brio och att den skulle vara just marinblå. Jag tycker den är fin. Men den är inte vår stil.

Det ska bli väldigt kul att se lilla Estelle växa upp. Hon kommer onekligen skapa trender den där lilla prinsessan.

Och tänk bara vilken uppståndelse namnet väckte. Estelle är verkligen inte på vår namnlista, men så länge föräldrarna är nöjda så borde väl alla andra också vara det. Dock är jag tämligen säker på att Bubblan kommer ha minst två Estelle i sin klass. Det kommer bli ett riktigt trendnamn och ligger förmodligen 1:a på namntoppen inom ett par år.

//Mrs L