InteUtanF

Jag gillar numera inte udda nummer, 2007 dog en av mina hjältar. Min morfar. Jag kan knappt skriva morfar utan att tårarna och ångesten kommer. Jag kommer fortfarande ihåg hans röst och hans lukt. Jag kommer ihåg när han hämtade mig i skolan, eller hur han följde mig till tandläkaren. Alla hans historier och hur han slutligen dog framför mina ögon. 2007 var ett jävligt dåligt år. Men trots att min hjälte somnade så slår detta året 2007 med hästlängder. JAG HATAR 2011!! Och det är som 2007 ett udda år. Eftersom jag letar meningar i allt så är det numera årets fel att allt gått åt helvete.

Jag har många gånger trott att jag skulle bryta ihop, packa ihop och tacka för mig, vandra i den berömda mörkret som jag är så rädd för. Jag har trots motgång efter motgång lyckats hålla mig på banan, jag ser mörkret runt vägen som om vägbelysningen sitter lite för långt i mellan varann, men den omfamnar mig inte än. Jag släpper liksom inte blicken på målet och det är det jag tror manar på mig när mörkret närmar sig.

Nä, detta sablars år har exakt 46 dagar på sig att få mig att ändra uppfattning om dess närvaro.

Detta året har isolerat mig, mellan alla dåliga besked har själen behövt vila och hämta kraft. Lagom till att det känts bättre har nästa motgång slagit mig igen. Jag ska vara ärlig att säga: Jag är trött! Jag är väldigt trött nu. Så snälla 2011, bevisa mig fel och gör något bra. Ett bra besked på 12 månader är väl inte för mycket begärt?!

//Mrs L