InteUtanF

Jag har haft svårt att se något ljus på sista tiden, jag har svurit åt varje månad som gått och inte kunnat njuta av ett liv som i grund och botten är ofantligt bra. Allt vi gjort har genomsyrats av en beskhet att inte kunna få det man helst av allt vill ha.
Men idag på första gången på så länge känner jag hopp. Jag känner ljus!

Min mamma fick en tavla av min pappa efter en av hans resor. Den föreställer en liten indianflicka som tittar på sina händer. Jag älskade den tavlan när jag var liten. På tavlan stod det: Se alltid mot solen så ser du aldrig skuggorna.
Jag har gett vidare detta citat till många vänner i svåra tider. Det kanske är dax att faktiskt leva som man lär?

//Mrs L