InteUtanF

Nu har jag vaknat ur min dvala och efter att ha sovit mest hela dagen känner jag mig ganska ok.

Morgonen började med att klockan ringde kl 06.25 och 35 minuter senare infann vi oss på RMC. Vi hade fått dagens första tid för äggplock.
In i ett litet bås för att byta om till sjukhusets sexigaste  outfit. vit långskjorta som tvättats 583 gånger och over-knee socks som värsta modebloggaren skulle skriva.
2 panodil och 1 stesolid senare fick jag en nål i armen och jag välkomnade F tillbaka efter att han varit och gjort sitt bidrag till bebisfabriken.

In på rummet och jag fick åter stifta bekantskap med Dr K som vi träffade första gången i sommar på vårt första besök på RMC. och sen var det dax at börja. Men oj, den ena datormonitorn funkade inte. Tur att min man är galet teknisk och fixade skärmen i ett nafs. Äggplocket kunde börja. Det var häftigt att se äggblåsorna bli pungterade och åka ut till labbet. Efter ca 25 minuter var det klart. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes, för det gjorde det. i vissa lägen ganska mycket. Men inte mer än man kunde hantera. Jag försökte som vanligt skämta och vara charmig men jag tror mest att läkarna och sköterskorna trodde jag var drogad.
Efteråt fick man gå tillbaka till vårt lilla bås och frukosten var serverad. Men jag drack mest för sköterskan sa att jag fick gå hem efter att jag kissat. Dr K kom och berättade att dom fått ut 17 ägg. Han sa dock att befruktningsgraden var vädigt sällan 100%, men det visste jag ju. Men någon av dessa fina äggen hoppas jag befruktar sig med min älskade makes krigare som jag hoppas är redo för strid!

Kl 10.00 i morgon får jag veta vad som händer mer.

Men just nu är jag glad, upprymt, lycklig och förbannat stolt över mig själv. 14 dagar med sprutor resulterade i 17 ägg. Så värt det.

Nu börjar kampen. den riktiga kampen om en egen liten bebis att älska till evigheten och tillbaka.

// Mrs L