Ofrivillig berg och dalbana
Jag har haft ofrivillig bloggpaus ett par dagar. I Onsdags började jag blöda lite mer och misstänkte att jag visst börjat spruta för tidigt. När blödandet fullkomligt eskalerade torsdag, fredag och lördag kändes det som om allt var kört. Jag borde var så fel i cykeln.. Jag kunde inte koncentrera mig på jobb i fredags utan gick hem och grät –Hela dagen! Det är så fruktansvärt psykiskt påfrestande.
Vi hade VUL på lördagen och natten till detta sov jag ett par timmar för att vakna kallsvettig. Gick upp och värmde the i hopp om att detta skulle lugna mina trasiga nerver. Det funkade inte ska tilläggas. När allt är mörkt i världen blir mina tankar ännu mörkare. Jag och nätter är inte bästa vänner. Det har vi aldrig varit. Klockan blev 08.10 och klockan ringde. F vaknade till ett sjunkande skepp. Med tunga steg begav vi oss till RMC. Där var det lugnt. Nästan lite mysigt på helgen. Musik i väntrummet och sköterskorna gick saktare i korridorerna. Träffade den norska mysiga läkaren igen.
Jag berättade om min oro och hoppade upp i gynstolen. Han tittade och Hmm:ade. Och mitt hjärta rusade åter. Han berättade att där var många äggblåsor, dock väldigt outvecklade. Han utryckte det som att jag var en dam som balanserade på en knivegg. Att jag inte nått upp till min hormonnivå än men att när väl det hände kunde jag mycket väl få fram 50-60 ägg och det ville man såklart inte.
Jag skulle ta bort orgulatran sprutan som han trodde hade satts in för tidigt och höja dosen gonal-f.
Jag ska gå på mycket tätare kontroller och redan idag ska jag på ett nytt VUL.
Jag är fortfarande livrädd att bli stoppad i detta. Och än kan jag inte ropa hej, för jag är långt ifrån över ån än. Så efter kl 13.00 idag vet jag mer. Jag hoppas ju innerligt att allt ser bättre ut idag. Jag har i alla fall slutat blöda.
Tänk, jag längtade efter en normal mens i ett år och när den väl kom så kom den så himla fel…
Som vanligt ber jag om era tummar och tår till ett nervvrak som knapps kan hitta sina egna.
//Mrs L
Jag känner igen det där med mörkret. Varje höst och vinter mår jag sämre och då det är mörkt trivs jag inte alls. Vill ha ljus och rörelse helst hela tiden.
Det låter ju väldigt positivt att han tror att du kan få fram väldigt många ägg. Det betyder antagligen att det kan vara lite knepigare att stimulera men att du säkeligen har toppenkvalité på äggen. Låter som om du har pco-äggstockar... har de pratat något om det? Det här med mensen och ägglossningarna du beskriver i början av bloggen låter precis som jag hade det.
Försök ta det lugnt vännen jättesvårt jag vet och vila i att du har jättebra förutsättningar till toppenembryon. Det kommer att fixa sig. Läkaren kommer säkert bara att vilja att du tar det lugnt med medicineringen ett tag och det blir möjligtvis förskjutet någon dag. Det ordnar sig!
Kramar <3!
Förstår att det är jobbigt när kroppen inte vill samarbeta och man inte förstår varför den gör som den gör. Det låter ju iaf lovande att du har många blåsor på gång, och med rätt medicinering kommer det att bli bra. :) Jättebra att du får gå på täta kontroller också! Stort lycka till! Kram
