Perspektiv..
Jag är lyckligt lottad. Det vet jag om. Jag har haft en fantastisk barndom. Jag har aldrig saknat mat på bordet eller kläder på kroppen. Snarare tvärt om. Jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad. Mina föräldrar har varit underbara (och är fortfarande så). Kärlek och respekt har gjort mig till en stark människa. Det är jag ofantligt tacksam för och det har speglat mig mycket.
Nu närmar det sig jul och nu mer än någonsin slår klyftorna lite djupare. På radion hörde jag igår om en mamma som behövde gå till kyrkan för att få en ”julkasse” med mat. Sånt gör ont i mig. Jag har alltid tyckt att orättvisor borde utrotas. Jag har alltid stått på de svagas sida. Jag kunde vara dum och rent av elak när jag var liten och gick i skolan, (dumt, jag vet. Men man lär sig och har ätit upp sina misstag 18 gånger om). Men jag stod alltid bakom de svagaste. Jag får ont i hjärtat när jag ser hemlösa människor. Jag möter alltid deras blick, och ifall de inte är högt över höghusen påtända ger jag en slant eller två. Jag mår dåligt av ligorna som tigger pengar. Det är inte värdigt att stå på sina knän utanför Ica. Människor är värda mer..
Men mest av allt mår jag fruktansvärt av vetskapen att det idag 2011 finns barn som far illa i skolan. Att barn ljuger ihop historier för att inte vara med på utflykter eller gömmer lappen om kalas av anledningen att man inte kan köpa present. Det är en skam Sverige! Det borde vi kunnat göra bättre.
Jag gör inte tillräkligt. Det är så jävla lätt att snacka! Det närmaste jag kommit till välgörenhet är att ringa någon mission och frågat om jag skulle dela ut mat en jul. Dom mer eller mindre skrattade och sa att julen var den enda gången på året dom verkligen inte behövde hjälp. Alla anmälde sig då..
Idag är finns det många ensamma mammor som är utsatta. Som lever på minimum och varken kan köpa julgran eller presenter. Detta kan tyckas högst banalt. Men det är det inte för barnet som kommer tillbaka till skolan och ska berätta inför klassen vad han eller hon fått av tomten. Just där är det inte banalt. Det är inte banalt för den där mamman som inget högre önskar att kunna ge sina barn en fin jul.
Så var vill jag komma med detta?
Caroline Roosmark heter en duktig fotograf. Hon har gjort en kalender med svenska kändisar. 15.- per såld kalender går till fryshusets projekt ”Barn till ensamma mammor”.
http://www.roosmark.com/
Köp den!! Sätt upp detta på era bloggar.. Uppmana.. Så har vi i alla fall gjort någonting.
//Mrs L
Starka saker du skriver om min dotter. jag minns när vi var i Thailand och vi var ute och gick. Vi gick förbi många tiggare och du och din bror fick alltid lägga några slantar i deras koppar. Vi var lite naiva för vi trodde att pengarna gick till dem som tiggde. Så var det inte L, utan vi fick snart reda på att det var ett tiggare syndikat som låg bakom. Nu har jag i alla fall köpt kalendern. Du har en stark påvekan på andra och i synnerhet på din pappa. Snart är det jul L, och då kommer tomten som vanligt.
Älskar dig
