Sprutdag 3. På vår gata i stan..
..Hördes det skrik och gråt igår. Hysteriska sådana!
F var som bekant inte hemma utan tyckte det var lämpligt att försvinna på kundmöte i Köpenhamn när spruta nr 2 skulle adderas. Sprutan hette Orgalutan och var en otrevlig typ. Mycket tjockare och jobbigare än Gonal-F. Jag blev ganska ställd när jag läste bipacksedlen som skrev en massa saker som jag inte blev instruerad i. Att man skulle dra tillbaka kolven för att se att nålen satt rätt? 45 graders vinkel.. Fröken S hade slagit läger i min soffa tillsammans med busmusen för moraliskt stöd.
Gonal-f går som en dans och är i ärlighetens namn inte så farlig. Den känns knappt mer än den dumma svidande känslan när vätskan går in. Annars: A piece of cake! Den andra dumma saken orsakade smärre panik dock. Jag kunde inte ta den. Och klockan gick och paniken steg. Jag är ju sten hård att ta sprutorna i exakt tid. Då kom jag på den briljanta idén att vår granne var läkare. På strumplästen sprang jag och plingade på hans dörr. Hans söta flickvän öppnade och såg en söndergråten tjej med mascara ner till kinderna som snyftade fram: Är Joakim hemma? Jag kan inte ta en spruta i magen. Vettskrämd berättade hon att han kom hem kl 22,00. Ok, med svansen mellan benen gick jag in till mig igen. Fröken S som är tämligen spruträdd var exemplarisk. Ett tag trodde jag faktiskt att hon skulle ta sprutan ifrån mig och köra in den i magen på mig. Efter ett tag stålsatte jag mig i alla fall. Och vips så satt sprutan i magen. Jag upplevde att den var mycket svårare att få in än Gonal-f? Men men.. Allt som hjälper oss komma närmre vårt mål om föräldraskap är ok. Ont eller ej!
Grannen Joakim plingade på vid 22.15 tiden och frågade om allt var ok. Jag snyftade och tyckte synd om mig men efter några lugnade ord gick han in till sig. Det är skönt att veta att en väldigt kompetent läkare finns inte mindre än 5 meter bort. Om något skulle krisa det vill säga..
Ikväll kommer både F och mina föräldrar hem. Jag tror att jag varit en fårhund i ett tidigare liv. Jag känner mig väldigt borta och vilsen när inte min ”flock” är samlad där jag vet var dom är. Så snart är ordningen återställd.
Jag känner inget fortfarande från sprutorna. Ingeting. Ingen svullen mage. (mer än vanligt) inga värmevallningar, inget illamående.. Inget! Jag hoppas så om positiva besked på lördag och att det vuxit äggblåsor trots allt. Får jag be om era tummar och tår?
//Mrs L
Du vet att jag håller båda mina tummar och tår för dig hela tiden, vännen.
Kram
Anna
Tummar och tår hålls men det tar ett tag innan man känner någonting. Och jag blir också orolig för man har ju läst om hur det SKA kännas. Oftast blir det bra oavsett.. :)
Självklart, här hålls både tummar och tår hela vägen för dig!! Kommer inte att släppa taget!
Kramar
Jag ska ärligt säga att jag kände ingenting alls förutom försök nummer 2 som egentligen var försök nummer tre.Jag blev jättestor om magen,jag blev överstimulerad o ut plockade 26 ägg haha...Håller tummar o tår
Åh kära hjärtat... du ska ju inte känna något än! Och man behöver inte blir svullen. Överstimulerad är det sista du vill bli så var glad att du inte känner något - det kommer! :) KRAM och håll tummarna för mig idag är du söt! Du klarar det här.... för det känner jag i min högra stortå och den är INTE att leka med ;)
Klart du har mina tummar. Det är för tidigt att börja känna någonting än vännen. Det kommer senare och var glad för det :) Klart det växer på där inne!
Kramar!
