Tårar..

Nu är första sprutan tagen. Jag bröt ihop. Jag grät som ett barn och skrek åt F. Endast Fröken S dög.
Det gjorde inte ont, det sved lite men inte mer än det skulle kunna varit glömt nu. Men det är orättvist att behöva sitta där med spruta i magen för att få det "naturligaste" i världen.

Älskade barn som ännu inte finns. Skynda dig nu. Vi väntar på dig.

Till dess hat tårarna torkat.

// Mrs L


Kommentarer
Postat av: Anna

Ja, det är inte kul...

...men du fixar det!

Hör av dig, tjejen <3

Kram

Anna


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0