Trött på barnlöshet..
Jag är trött på att skriva om barnlösheten. Jag vill skriva om graviditeter. Jag vill skriva om livet.
Jag är så trött på att barnlösheten ska definiera mig. Det är ju inte vad jag valt och inte vem jag är.
Ändå är det som en oinbjuden gäst som slagit sig ner i vår soffa och vägrar gå. En gäst som stannat lite för länge nu. En gäst man nästan vant sig vid men ändå inte tycker om.
Mitt liv innan barnlösheten var enormt aktivt och socialt. Vi gjorde saker alltid. Det var fester, middagar, roliga utflykter.. Det är det fortfarande. Men inte på samma sätt. När vi sitter på en middag är jag inte där. Jag är i mitt huvud där tankarna gnager och jag är livrädd att sättas i situationer där någon ska kunna berätta för mig : - Jag är gravid. Jag kan liksom inte få till det där genuina leendet som säger grattis. Det blir mest en påtvingad grimas som gör att jag ser bajsnödig ut. Jag vill ju vara den som är gravid och får berätta.
Det har varit en stor debatt om att barnlöshet är ett angenämt problem, ett egoistiskt problem. Jag kan på ett sätt hålla med, men inte på det sättet som kritikerna menar. Det är egoistiskt på det sättet att jag vill komma först. Jag vill bli mamma först och jag anser att jag skulle vara den bästa mamman. Andra har liksom ingen chans. Det är egoistiskt. Men de tankarna kommer liksom på köpet i barnlösheten. Men det är inte egoistiskt att kämpa. Det är inte egoistiskt att ta resurser från sjukvården eller att vilja ha vård som man rättfärdigt ska vara beviljad. Det är överlevnadsinstinkt. Det är viljan som kommer avgöra om man blir förälder eller ej. I slutendan stor jag faktiskt att det är så. Jag och F är redan nu inställda på kamp. Går det inte nu så ska det fortsättas till den dag det gör det. För någon gång funkar det. Jag har missbrukat statistik under det senaste halvåret. Jag vet att det är 30-35% att lyckas per gång på RMC. Jag vet att chansen efter 3 fullgångna IVF:er är chansen mellan 70-80% att föda ett barn. Och jag vet att Öresundskliniken har statistik på att de par som har gjort 9 IVF:er är barnafödandet över 97%.Så har man ork, pengar och psyke så kommer säkert barnet tids nog. Jag är tacksam att jag har alla tre. Men det kan ju ändra sig ganska fort.
Jag tänkte mycket igår på mina äggblåsor som inte vill växa. Dom förklarade det som att slemhinnan var inte klar. Och att i och med att jag hade blött 3 dagar längre och mer än vad jag brukade kunde det bli så här. Jag litar på deras kompetens att göra vad som är rätt för mig.
Bebisar ska det bli. Det vet jag om!!
//Mrs L
jag har just pratat med dig i telefon och jag kunde höra en viss uppgivenhet i din röst. Tålamod har aldrig varit din starka sida men det har du kompenserat med ett " djävlar i nama" som få människor besitter. När allt detta är över och det springer ett litet barn vid din sida, är jag övertygad om att du och F har många trevliga ögonblick att tänka tillbaka på. Jag har ofta berättat för dig om när jag gjorde lumpen. jag låg inne i 444 dagar och jag minns kanske 20 med glädje.
alla de andra var en stor längtan efter MUCK. Slutsatsen är att när allt är över minns man bara det trevliga. Du och L är våra underverk, det tog tid men det var värt varenda dag att vänta på.
Heja min duktiga flicka, som vanligt kommer det att bli som du vill.
älskar dig
