InteUtanF

Jag är uppväxt i ett litet samhälle. Där ”klickarna” är större och grupperingarna enorma. Antingen är du rätt, eller luft eller ute. Jag var ganska ”rätt”. Det låter så ofantligt löjligt men så var det. Jag hade rätt kläder, rätt frisyr, bodde i rätt hus, hade rätt föräldrar och rätt vänner. Åkte på semester på rätt ställen. I dag kan jag må illa av grupperingar. Dom som var luft var tyvärr dom jag inte kommer ihåg idag. Dom som man ser i skolkatalogen från förr och tänker: gick jag ens i skolan med henne/honom? Sen fanns der dom som var ”ute”. Vad som bestämde att dom var ute vet jag inte, eller så har jag tursamt glömt. Men vad som gör dom gemensamt är att majoriteten av dom idag har barn. Flera stycken till och med. Dom fick barn tidigt. Före jag ens började tänka på barn, före jag ens visste att jag ville ha barn. Jag har när jag återvänt till mitt lilla samhälle stött på flera stycken. Dom har gått där med barnvagn och kanske höggravid mage. Blandras hund och Volvo V70.  Vad som gjorde att dom fick barn så tidigt vet jag inte. Kanske var det samhället, kanske var det känslan att vilja bli älskad, behövd och längtan efter något som inte var ”ute”. Eller en genuin längtan. Vad vet jag? Jag undrar ibland vad dom tänker när dom ser mig? Vem är jag nu? Jag är fortfarande rätt i samhällets bemärkelse. Jag har fortfarande rätt kläder, bor fortfarande på rätt ställe, kör rätt bil och åker på semester till rätt ställe. Men jag är inte tjejen från förr. Kanske hade jag hellre varit ”ute”.. Kanske hade jag haft barn nu då..

Vad vet jag? Detta är märkliga tankar som spökar. Går igen från en tid då jag var del av grupperingarna. Jag är innerligt glad att jag inte är den där tjejen idag..

//Mrs L