Avgrundshål..
I helgen kom jag ner i något slags avgrundshål. Jag var fruktansvärt ledsen och tårarna tycktes inte ta slut. Det är så fruktansvärt orättvist!! Jag satt som besatt och googlade statistik på IVF. Det gör ju knappast saken bättre, det är jag väl medveten om.
På tjejmiddagen i helgen kom barn på tal (det var ganska oundvikligt då där fanns en tjej som var gravid). Jag sa lite snyggt att det är faktiskt inte alla som har det så lätt och vissa kan inte få barn själv. Då sa en annan tjej att dom som inte kan få barn kanske inte är menade att vara föräldrar! Behöver jag säga att jag såg rött!! Idiot! Jag frågade då hur hon förklarade alla misshandlade barn, barn till knarkare, barn som utsätts för sexuella brott. Hur i helvete förklarade hon då dom barnen?! Var deras föräldrar ”menade” att få dom? Nä sånt snack tycker jag är direkt olämpligt och jag nästan hoppas hon får genomgå det vi nu gör.
Efter att jag förklarat ganska ingående att det är väldigt vanligt idag, spermiekvaliten blir sämre hos den manliga befolkningen och att det upptäcks nya kvinnosjukdomar i större utsträckning, satt hon ganska tyst! Jag sa fortfarande inte att detta rörde just mig och jag tror bara hon tyckte jag var en märklig tjej. So be it! Struntar jag fullständigt i! Man ska inte sitta och snacka skit om man inte vet ett dugg om saken ändå!
Fick också veta att en gammal ”vän” är gravid med sitt tredje barn. Då blev jag direkt arg. Hon blev gravid första gången vid 18, andra gången vid 23 och nu vid 28 med en annan man. Dom bor i en liten tre:a och har väl knappast en ordnad vardag. Träffade henne på Ica för några månader sen och då sa hon att hon hade börjat tänka på barn igen med den nya mannen. Åter igen skäms jag över min ilska, men den går inte att hejda. Livet är orättvist och jag anser att nu får det vara nog.
Min karma måste snart ha mätt ut sig..
Denna veckan ska jag ta tag i min träning ordentligt. Jag är verkligen laddad och det ska bli skönt att röra sig. Jag har verkligen blivit försoffad i sommar. Och varken sorgen eller hormonerna har varit snälla mot min kropp.
Monday bloody Monday…
//Mrs L
