Barn till varje pris..
Ikväll börjar ”Barn till varje pris” på SVT1. Jag gillar inte det namnet alls. Barn till varje pris.. Det låter nästan som om vi kämpande skulle kunna gå över lik, äta spik eller såga av armen för att nå målet alla som någonsin kämpat drömmer om. Ett eget barn att älska, hämta på dagis och fajtas i trotsåldern med. Jag gillar inte att utmålas som desperat även om det säker är just det jag är nu. Desperat efter svar, efter att få veta slutet i boken. Det är typiskt mig, Jag läser nämligen alltid sista kapitlet i boken först för att se om det slutar så som jag vill. Gör det inte det läser jag inte vidare. Samma sak med filmer, jag kan mycket väl spola mig igenom scener jag inte tycker om till F´s stora förskräckelse.
När jag tänker efter kanske det inte gör så mycket att klassas som desperat i denna frågan. Om jag skulle vara riktigt ärlig så hade jag nog kunnat gå över lik, äta hinkvis med spik och såga av armen för att få barn. Det hade varit värt det.
Just nu hör jag P1 Lotta Bromé. Barn till varje pris programledare pratar om smärta. Hur vacker de kämpandes smärta är.
Jag tänker tyst för mig själv: Hur i helskotta kan smärta vara vackert? Hur kan någon säga att det jag går igenom är vackert? Det är det inte. Det är fult, elakt, kallt. Vetenskapen däremot är vacker. Det är vackert att vi idag kan göra så mycket idag. Insemination, IVF, äggdonation, spermadonation, hormonbehandlingar… Det är vackert! Förmågan att förändra och simma mot strömmen. Att inte acceptera. Jag accepterar inte! Jag slutar denna kamp när jag har nått målet. Inget annat är acceptabelt och inget annat kommer ske.
Jag kommer i alla fall sitta bänkad kl 20,00 idag för att se, bli arg och förmodligen glad över andra människor som jag.
// Mrs L
