InteUtanF

Ikväll ska jag på möte med några tjejer i samma situation som jag. Jag tycker det ska bli super spännande att träffa likasinnade samtidigt som jag är super nervös.  Vi har ju aldrig setts. Men man måste ju börja någonstans och jag vet att jag till och med har jobbat med den ena tjejen. Dock på olika avdelningar. Jag ser i alla fall mycket fram emot kvällen och mötet.

Helgen gick som vanligt alldeles för fort. Restaurangbesök med svärföräldrarna, tjejmiddag med en gammal vän och en slappedag i soffa igår. Vi har hunnit med mycket men ändå gick den så fort som vanligt.

Tjejmiddagen var väldigt trevlig. Jag och tjejen i fråga har inte umgåtts på nästan 10 år. Men nu var tiden mogen och gamla sår hade läkt ut. 3 tjejer på middagen hade barn. Två stycken hade till och med två var. Orättvist tycker jag. Dom är i samma ålder som mig och den ena av tjejerna blev gravid innan hon ens var tillsammans med killen.  Det är mest sånt jag kan bli bitter för. Att jag och älskade F har det så bra. Fasta bra jobb, stor lägenhet, otrolig relation till våra familjer, två kombibilar och sparkapital. Och en sjuhelskotta kärlek till varann. Då kan jag bli sur när jag hör om sådana historier, med tjejer som går hem och ligger med en kille och råkar bli gravid. Men hon verkade lycklig och det kanske är huvudsaken. Barnen var söta och jag ville spy när dom pratade om dagisplatser och barnrytmik. Måste lära mig att prata om andras barn utan att det börjar flimra framför  ögonen. Vår tid kommer ju också.

Min förbannade mens har inte heller kommit. Ljusbrun sörja i 5 dagar. Det kan väl knappas räknas? Kan det? Ingen mensverk heller och nu är jag nervös att den börjat strula igen. Gravtesten lyser negativt men sen är det ”bara” 12 dagar sen ÄL. När kan man egentligen börja testa? Det bruna kom ju redan dag 8 efter ÄL och jag trodde då att mensen var på intågande..

Vilket hattigt inlägg det blev idag. Aja.. det får bli ett bättre i morgon.

//Mrs L