En tyst väntan..
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag väntar och längtar tills vi är igång. Tills det känns som om man gör något på riktigt.
Även fast jag äter Pergotime fortfarande så känns det ändå som om vi står stilla. Tre försök har ju inte funkat och jag har väl inte några större förväntningar nu inför fjärde. Jag väntar på ägglossning och det är tärande. Lite molnande värk i höger äggstock annars känns inget att det ens skulle vara på väg. CD 16 redan. De andra gångerna har jag dock fått ÄL på dag 20,16 och 21 så än har jag inte tappat hoppet att den ska komma. Jag blir inte alls förvånad om den kommer till helgen då vi ska till huvudstaden för att fira Underbara A. Då får det lösa sig det också. Jag är trött på att begränsa mitt liv pga av detta.
Första månaden jag åt Pergo drack jag inte en droppe sprit. Jag var super rädd att det kunde påverka och dessutom stod det på bipacksedeln att man kunde få leverskador av tabletterna så jag tänkte det var bäst att inte späda på det.
Nu drick jag med måtta, ett glas eller två när jag är bortbjuden. Dock inget alls under ÄL. Man behöver ju utmana ödet.
Jag läser bloggar om alla tjejer som ruvar just nu. Jag håller tummarna för funkar det för dom, kommer det funka för mig. Det är sjukt att mäta sig med andra men det är det jag gör nu.
Igår var jag hos en väldig fin tjej som jag lärt känna igenom Barnlängtan. Det är förlösande skönt att kunna vara precis som man är med någon som förstår. Hon och hennes fru är fina människor med stora hjärtan och jag hoppas med hela mitt hjärta att det snart är deras tur. Dom har kämpat länge nog.
På lördag går vi in i en riktig höst månad. Jag älskar hösten och vintern. Denna hösten ska jag försöka få lugn i sinnet. Jag måste det för vad som komma skall.
// Mrs L
