Torsdag..
Torsdag… Torsdag är och har alltid varit den bästa dagen i veckan. Man kan längta till fredagen och att man har en hel helg framför sig. Jag tänker inte så längre. För mig kvittar det just nu om det är vardag eller helg. Det spelar ingen roll så länge det är så här. Dagarna går ändå bara ihop.
Jag vill så gärna att detta ska vara en parantes i vårt liv. Jag vill inte behöva bry mig, jag vill tänka att allt löser sig. Och mest av allt vill jag inte behöva tänka på det alls.
Jag saknar den gamla jag något fruktansvärt. Jag saknar en problemfri vardag och att det största problemet man hade var vad helgen skulle innebära eller vilken höstjacka som var aktuell i år. Jag saknar triviala saker.
F är på resande fot i dagarna två. Han är det ganska ofta så man borde tro att jag vant mig. Så är inte fallet. När han inte finns i min närhet så rasar jag lite. Jag har alltid sovit väldigt dåligt, tills jag träffade min F. Då blev jag lugn. Hans doft gör mig lugn. Så när han inte är hos mig slutar allt rationellt fungera i mig. Jag är övertygad att alla Sydsveriges busar ska komma och ta mig. Som tur är det bara en natt denna gången och jag behöver därmed bara gå trött en dag. Värre är det när han är borta 2-3 dagar. Då är jag ett vrak av sömnlöshet och somnar i hans famn så fort han kommer innanför dörren.
I dag tänker jag dock fly storstaden och bege mig till tryggade marker. Mamma och pappa. Får se om jag sover i flickrummet eller tar mig i kragen och kör hem till en mörk, stor lägenhet.. Hmmm.. svår fråga.
//Mrs L
Som vanligt måste jag skriva att jag känner igen mig helt! Jag saknar också mitt gamla jag något otroligt. Hade aldrig någonsin tänkt att vårt liv skulle kunna bli såhär. Ingen utifrån kan förstå heller hur det känns...
När jag eller E är bortresta eller bara ifrån varandra ett tag blir jag ett vrak. På en jobbresa grät jag mig faktiskt till sömns några gånger för att jag inte hade honom bredvid mig. Fjantigt kanske men det är skönt att det finns så mycket kärlek att man blir så skör när man är utan varandra. Ni verkar också vara likadana. Det är jättebra för ni kommer precis som vi lyckas och komma ut på andra sidan som bättre människor.
Man kan bli starkare tillsammans efter ett sånt här helvete.
Hoppas dagarna går fort för er nu vännen. Vet att det känns som en evighet men helt plötsligt är ni där och då blir denna tiden verkligen en parantes.
Kramar!!
Allt kommer bli bra min vän. Det är allt jag med säkehet vet. Stor styrkekram tills F är tillbaka, och det är han ju ganska snart fina du :)
