Trasiga tankar..

Det finns inget vackert med vad vi går igenom, det finns inget fint. Det är kallt, oförstående, elakt och bittert. Man flyttats från sitt skyddade liv där allt är bra och flyttar in i en bubbla. I bubblan finns inget annat än barnlöshet. Tankarna går inte att kontrollera där, och luften är syrefattig.

Jag är många gånger arg att detta händer oss. Jag är självklart medveten att det knappast gör saker bättre eller förbättrar våra chanser. Jag är så. Jag har alltid haft lättare att tänka saker svarta än vita. Jag avskyr själv att jag är så. F därimot ser allt vitt och sällan något svart. Kanske är det därför vi är så bra tillsammans? Och har otroligt svårt för saker jag inte kan kontrollera. I allt!!

Jag har endast fåtal riktiga vänner av eget val. Av den enkla anledningen att jag ser inte tjusningen i att tapetsera väggarna med vänner, där vinner inte flest. Jag vill ha vänner jag kan lita på, vänner som skulle se till att göra allt för mig precis som jag skulle göra för dom. Det första Fröken S sa när hon fick veta detta var att jag kunde få ett av hennes ägg om det behövdes. Jag hoppas aldrig det behöver komma till den punkten, men om det skulle göra det är jag övertygad om att hon skulle stå vid sitt ord.

Jag är nästintill märkligt nära min familj . Det är så jag vill ha det, det är det jag har valt. Familjen är blod och blod är det enda som består har jag lärt mig. Jag prioriterar F över allt på jorden. Han kommer först i alla lägen. Tråkigt kan tyckas men det är han jag vaknar med varje morgon och det är han som jag somnar med på kvällen, det är han som ger mig trygghet och kärlek. Så varför skulle han inte komma först när han är allt?

Vad som är sorgligt är att trots detta känns det som jag just nu står själv. Min smärta är för stor för någon att hjälpa till att bära. Jag vill inget annat än att livet ska fortgå till det normala. För detta är INTE normalt. Detta är verkligen undantaget som bekräftar reglerna.   Och jag är livrädd att det inte går. För den tanken klarar jag inte av. Klart att det går. Inget annat accepteras!!

De flesta IVF bloggarna man läser har faktiskt slutat i graviditeter. Söta mjuka bebisar som blir kanske om något lite mer älskade för deras föräldrar vet vikten av att vänta på något som inte tycks komma. Men som genom mirakel faktiskt kommer.

 

Jag känner mensvärk just nu.. Jag ber om mitt mirakel, blundar och tänker. Vår tid kommer, vi kommer få vårt underverk.

 

//Mrs

Kommentarer
Postat av: ettvanligtliv

Känns som om jag hade kunnat skriva detta inlägg. Jag känner och tycker precis absolut samma sak som du. Du är INTE ensam om att känna såhär och det är en del av denna skitjobbiga jäkla process. Men vi kommer båda två att lyckas tillslut. Vi måste bara vänta lite längre... fastän det är skitsvårt!

Kramar i massor!

2011-09-07 @ 20:15:27
URL: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0