Sur som en citron..
Sur. Riktigt bitande sur, surare än bygdens surtant eller alla citroner på ICA.
Egentligen över töntiga saker och det värsta är att jag vet om att jag egentligen är tramsig.
Men just nu skiter jag i det och fortsätter min totala surning.
Jag är sur över en incident i helgen, över sushi som slängdes i soporna. Gravidhormoner spökade och tredje världskriget utbröt på vår gata i stan. Idag blossade kriget upp igen då det stod klart att F inte kunde följa med på RUL den 28 Mars för han skulle på konferens. Jag blev vansinnig för att utrycka det milt och bad honom fixa en ny tid, dock ABSOLUT inte senare än den 28:de. När han ringde tillbaka till mig hade han bokat om det till den 30:de. Mig veterligen kommer inte 30 innan 28? Men jag kan ta fel, det finns ju så mycket nymodigheter. Jag blev ursinnig till följd och tårarna som jag inte längre har någon kontroll över sprutade. Tanken att behöva vänta 46 timmar längre än nödvändligt får mig fortfarande att börja tjuta. F förstår ju självklart inte alls detta utan tycker jag överreagerar. Vilket jag också gör, så mycket vid mitt sinnes fulla bruk är jag att jag själv inser hur löjligt detta är.
Men jag är redan så orolig som det är och tanken på att vänta i två dagar extra får mig att utveckla regelrättig ångest!
När jag läser igenom ovanstående text tycker jag själv att jag är jätte töntig. Men just nu, just idag skiter jag idet!! I morgon är det förhoppningsvis bättre och citronen har blivit ett söt liten jordgubbe igen.
//Mrs L
Jag förstår och känner igen. Tursamt nog blir man ganska ofta på bra humör snabbt igen. Det är ju bra iallafall att ha lyckades omboka till den 30:e och att det handlar om två dagar istället för två veckor.
Kramar <3!
