Så här blir det..

Nu har jag bestämt mig.

Denna bloggen får ligga kvar, som ett minne och kanske tröst för sökande själar så som jag var själv när jag började denna bloggen. Jag hoppas att den kan hjälpa någon. Men mest har den nog hjälpt mig. När jag startade bloggen för drygt ett år sen var det en trasig kvinna som skrev. Jag vandrade i nattmörker och hade enormt svårt att se vägen framför mig. Om jag ska vara ärlig var jag nog längre ner i avgrunden än vad jag någonsin kunde erkänna för varken mig själv eller någon annan. Hopplösheten och sorgen över barnet som dröjde hade mig i ett fast grepp. Gravida kvinnor fick mig illamående, blöjprat och kolik fick avundsjukan att koka och schemalagt sex var inte så kul som man kanske kan tro. Jag var trasig. Så enkelt var det! Det är inte lönt att förneka det eller försöka vira in det i rosa silkespapper. Men det känns så längesen, så förundrat långt borta även fast jag än idag inte kan eller vågar tro på lyckliga slut. Jag tar inte ut något förren hon är här. Bubblan, min älskade dotter som växer i mig av min näring.

När jag nu sitter här ett år senare och konstaterar att de flesta bloggar jag läser eller läst är gravida eller rent ut sagt fått sina mirakel. Det gör mig varm och lycklig och mitt jag fylls med hopp för barnlösheten. Jag är ju också en av dom. Kulan på magen skriker avslöjande att det finns ett liv inom mig, så enormt mycket större än mitt eget. Men det finns dom andra, dom som inte lyckats än, dom som fortsätter resan mot den högsta drömmen av dom alla. Ett barn. Ett barn att älska och vårda. Ett barn att läsa god nattsagor för och att ta fighten om att lördagsgodis endast är till för just lördagar. Att få lära en tre-åring cykla, eller välja balklänning tillsammans med sin dotter vid 9:ans avslutningsbal. För dom är sorgen fortfarande påtaglig. Och för oss som fått lyckan att se dom där två strecken på graviditetstestet har kanske ärret börjat läka, kanske till och med blekna. Men nog sitter det där, ärret om man tittar noga. Vi har alla gått igenom samma sak. Vi ror fortfarande samma båt.

 

Jag avslutar denna bloggen nu. Jag kommer att göra en ny. En blogg som inte föddes ur ett helvete, utan glädje, försiktigt hopp och livslång kärlek.

En blogg där "jag och min dotter" kan få plats på riktigt, utan att behöva slåss med barnlösheten som alltid kommer vila i denna blogg. Vi måste få plats. För sorgen och oron är inte jag.

 

Jag hoppas att ni kunnat läsa mellan raderna om min enorma kärlek till mannen jag kallar F. Utan honom hade jag förmodligen stannat i den där avgrunden. Att det är han som är far till dottern i magen är ett mirakel i sig. Hon kommer få världens bästa pappa och jag har världens bästa man.

 

Jag hoppas ni känt stödet jag fått av vänner som Fröken S, Underbara A och familjen som betyder så mycket . För det är jag evigt tacksam. För det älskar jag er mer.

 

Jag önskar att jag ändrat en bild av RMC Malmö. Jag hoppas att ingen läser negativ kritik om dom. Jag önskar att ingen tror på felaktigheter som skrivs om dom. Men man kan kanske förstå att sorgsna själar söker en syndabock, och då kanske det lätt blir dom. För mig är dom för evigt änglar som hjälpte oss i den svåraste tiden av dom alla. Vår dotter kommer döpas efter en av änglarna. Hon ska alltid bära med sig hur vi kämpade för just henne.  Och just den ängeln som hon får sitt namn av, gav mig hopp när ingen annan kunde.  Det är en gåva.

 

Vill du fortsätta följa mig, älskade F och vår efterlängtande Bubblan på ett annat sätt, på ett annat ställe, så maila mig på inteutanf@hotmail.se Jag hoppas ni väljer att fortsätta följa mig. Den riktiga mig, en annourlunda mig.

 

Och till alla er som stannar kvar här. Tack! Tack fina ni för ert stöd, era kommentarer och era reflektioner. Ni hjälpte mig med vad som kom att bli det svåraste jag gjort. Men det i särklass bästa. Att bli med barn i ett provrör..

 

All kärlek// Mrs L eller kort och gott Lina


Kommentarer
Postat av: Miss S

Hej Lina! Jag förstår verkligen att du avslutar den här bloggen, nu när du är i en helt annan sits. Men jag fortsätter gärna läsa din nya blogg. Du har väl min mail adress redan?

Kram

2012-06-04 @ 15:28:33
URL: http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0