InteUtanF

Jag hatar musik. Jag vet att det är sjukt och märkligt. Men för mig är det mest oljud som liksom inte kommer in i huvudet. Förutom Lars Winnerbäck. Ibland tror jag att alla sånger han någonsin sjungit, sjungs för mig. Dom går inte igenom örat, utan rakt in i hjärtat. Och jag känner igen mig allt.

 

Den nya låter "Utkast till ett brev" är inget undantag, och jag ska försöka förklara vad jag menar...

 

Nu när du har sagt hur du tänker
Var det inte speciellt intressant

(En av mina absolut sämsta egenskaper är att jag har extremt svårt att se det intressanta hos människor. Jag har aldrig varit den som tapetserat väggarna med vänner. Dom vänner jag har är dom jag älskar med hela  mitt hjärta. Dom är intressanta. Andra.. Not so much)
Vill jag skicka några rader från tippen(?)
Från högkvarteret Greta Garbo
Jag hör en kräftskiva nere från gatan
Silltrutar uppe från taken
Ibland längtar jag ut i Europa
Men jag reser inte ensam igen

(Om sanningen ska fram så saknar jag Florens, att vandra tyst och själv genom okända gator. Träffa folk som inte visste vem jag var. Jag lämnade allt. Det skulle jag inte gjort idag..)
Har jag sagt att jag ska flytta till hösten
Trehundra meter åt öster
Jag ska sitta på balkongen när kvällen kommer
Och spökskriva dikter åt kungen
Och jag ska öppnas som ett tvårumshotell
Där du kan komma och gå som du vill
Och kan jag så slänger jag bort allt jag har
Och bara sparar en fast telefon

Ingen ska se mig gå ner mig
Jag kommer tillbaka
Här guppar ingen herrelös båt
Ett vingslag får luften att skaka
Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

(För utåt har jag alltid varit stark. En titanfigur som skiner i kapp med solen. Sanningen är annorlunda och väl hemma när dörren är stängd och lilla A sover. Kommer paniken om att börja kämpa igen. Men jag skulle aldrig låta någon se. Jo, Fröken S, men hon är ju jag.)

Människor som håller sig i tiden
Lämnar ingen dröm bara drömd

(Innan barnlösheten fanns en miljon drömmar i mig. Sen Lilla A kom finns två. En av dom är ett syskon)
Vi har ingenting här att predika
Och vi jagas ända in i sömnen
Jag ska måla med gouache och akryl
Den tavla som jag alltid har tänkt mig
Ett svar på alla tänkbara frågor
Och jag ska hänga den över din säng

Sa jag att jag har min förtröstan
I Jesus och den Helige Anden
Jag läser böcker som jag borde ha läst
Och jag lyssnar mest på Jimmie Rodgers
Och jag skiter i att svara när det ringer
Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam

(I perioder ser jag på min iphone när den ringer, men jag förmår mig inte att svara. Ibland för att orken inte finns. Ibland för att rädslan att den där titanmänniskan kommer explodera om rätt fråga ställs. Då är tystnaden lättare och rättare..)
Jag retirerar och är snart tillbaka
På gatan där jag lärde mig gå

Ingen ska se mig gå ner mig
Jag kommer tillbaka
Här guppar ingen herrelös båt
Ett vingslag får luften att skaka
Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Och jag ska hitta dig igen längs med vägen

(Jag ska bli mamma igen, jag måste. Jag känner att det finns en själ till där någonstans. Den som hör ihop mes oss. Lilla A´s syster eller bror. jag känner det med hela mig. Jag ber att du ska hitta hit. )
Innan jag har fyllt mina fyrtio

(40 känns länge.. panik i den meningen.)
Jag gör plats på min nya balkong
Om du vill odla din Hungarian Hot Wax
Och när jag möter ensamheten i trappan
Ska jag klä den i byxor och skor
Jag ska ringa mina vänner igen

(Dom som känner "mig". Den riktiga mig. Dom ringer jag alltid. Dom finns det liksom alltid plats för. )
Och vara nykter nästan varje kväll

Ingen ska se mig gå ner mig
Jag kommer tillbaka
Här guppar ingen herrelös båt
Ett vingslag får luften att skaka
Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

 

Ett märkligt inlägg. Men min sinnesstämning är liksom upp och ner idag.

 

Idag kommer jag alltid komma ihåg. Idag är en lyckans dag, även om min egen längtan blir extremt påtaglig. Jag kramar Lilla A extra, länge och mycket. Och tackar gud att just hon kom.