Vad är det med mig?
Jag gråter och gråter, och finner liksom ingen balans. Jag måste hitta balans igen. Den enda som överhuvudtaget kan locka fram ett leende är min lilla A. Den finaste, den bästa, den jag älskar mest.. Varför blev det så påtagligt nu? Jag har ju gjort detta förut. Jag vet vad som väntar, men liksom ändå inte. Jag var annorlunda då. Och jag visste inte då vad jackpoten var. Jag visste inte vad jag spelade om. Det vet jag ju nu. Det ljuvaste.
Mina tankar är upp och ner. Jag tampas med en sån jäkla skuld. Skuld att vilja ha mer när man fått det finaste. Skuld att vilja ge Lilla A ett syskon. Men även att få vara gravid igen. Att få känna sparkar från insidan. Att få föda ett barn till. Att få se Lilla A springa hand i hand med sitt syskon.
Låt det ske.. Och låt mig orka igen. För just ikväll har jag ingen aning om hur..
<3 <3 <3
det kommer gå, är helt säker på att Astrid kommer få världens finaste & busigaste syster/bror <3
Åå, ni kommer att lyckas! Lilla A kommer få sin lillebror/lillasyster <3
