Om att förklara sig..

 Idag är allt ett saligt sammelsurium i huvudet. Jag hittar inte den där röda tråden utan känner mig tämligen blind. Jag fick veta att en "gammal bekant" också är gravid. Jag är så infernaliskt trött på att se, läsa och höra om gravida. Nästan lika trött är jag på att höra : Ja, men ni har ju lilla A.
Ja, vi har den mest fantastiska dottern på jorden, jag älskar henne mer än någon i universum kan förstå och jag tackar Gud varje dag för hennes existens och att just hon kom till oss. Varje dag! Men det gör inte min längtat efter syskon mindre. Snarare starkare. Jag vet vad det innebär nu att vara mamma.
Jag vet hur jag är som mamma. Och jag unnar lilla A ett syskon. Jag unnar mig och F att få uppleva hela bubblan att vara gravid, spädbarnsåldern osv. igen. Och jag önskar mer intensivt än någonsin innan.
Det gör inte att jag inte uppskattar lilla A, absolut inte. Snarare tvärt om. Hon har lärt mig vad livet går ut på. Hon har lärt mig att vara mamma. Hon har lärt mig andas. Det är därför jag vill detta igen. Det är därför vi kämpar igen.
Annars hade det ju inte varit någon mening. Eller hur?
Men jag är innerligt trött på att förklara varför vi vill ha syskon, och att vi ska tänka på att vi har lilla A. Tror mig. Det finns inte en dag då jag inte tänker på det.
Men vi måste ju få ha samma syskonlängtan som alla andra. Det är väldigt sällan någon som inte är ofrivilligt barnlös får höra när de ska skaffa barn.. Ja, men tänk på att ni har ert andra barn. Med all rätt. Det är en jättekonstig mening. verkligen!
Jag tycker denna gången är svårare än förra. Kanske för att förra funkade och resulterade i mitt största mirakel. Kanske för att jag inte fått smaka på besvikelsen att inte lyckas. Nu har vi misslyckats.. Inte en gång utan två.. Det är så nedslående att jag knappt vet ut eller in.
Ändå måste vi fortsätta. För vi kan ju inte bara ta till slumpen. Strunta i detta och hoppas på det bästa. Att vi skulle vara en av dom som blev spontangravida efter 4 år. Jag har inga drömmar om det. Snarare realistiska drömmar om att detta, IVF, vårt sätt att bli med barn ska funka. Det har jag drömmar om.
Det är det vi vill.
 
 

Kommentarer
Postat av: evl

Ja! Det är precis sådär vi också känner. Vi klarar det tillsammans igen vännen <3! Det måste gå. Det ska gå. Tydligen måste vi bara kämpa igen. Kramar!

2014-02-21 @ 09:31:18
URL: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0